- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
193

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad konduktören berättade - XI. All right

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201 all right!

— Konduktör!

Det var herr Petter, och det gjorde mig genast
godt att se att det ännu inte var på långt när ute med
honom.

— Morning, konduktör! Mina vänner Hanssons sökte
efter er i går qväll. Skulle tömt en glögg tillsammans.
Ni sof, sa di. Hör nu, kan man få snälltåget att stanna
vid *arp? Min fästmö, miss Pettersson, Martha Pettersson,
och jag skulle qvista af till hennes föräldrar, ser ni.
Brådtom, mycket brådtom. Skola giftas tjugondag.
Kommer direkt frän Amerika bara för det. Jaså, det stannar?
Tack! All right!

— Farväl, herr Blomdahl! I morgon får jag lof
liem till Wexiö och byrån och hvardagsplitet igen. Tack
för all vänlighet, alla trefliga stunder här!

:— Tack sjelf! Farväl! Kanske träffas vi aldrig
mer. Ni tyckte visst inte om det nere på »anstalten»?

— Nej, men jag kan komma hit ändå, komma
direkt till er^ om jag blir bjuden, när fröken Marias
bröl...

— Seså, för tusan! Ja, det kunde jag tro, att ni
håller ihop! En, som skrifver böcker om kärlek, och en,
som springer efter jungmän i backarna! Hellre vill jag
aldrig se er mer!

Betydligt snoppad, tryckte jag tyst hans hand och
sedan den djupt rodnande Marias. Och så gick jag.

Men efter en half minut hörde jag tunga steg bakom
mig; gamle konduktören lade handen på min axel, tittade
efter att inte Maria såg oss från verandan och suckade:

— Jag låtsar inte att jag ger med mig, ser ni; det
blåser bra både här och ute pä sjön. Gud gifve det der

Sigurd, Fideikommissarien. ’3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free