- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
198

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Ett olägligt nyårsbesök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

säga: »Var så god, min bäste herre! Huru många par
lakan, dukar, örngott och depositionsbevis behagar herrn
på köpet?»

Jag undrar inte på, att menskligheten räknar pappor,
hvilka ha litet svårt vid att fatta logiken i ofvanstående.
Pappa Lundström förmådde det i alla händelser alls inte,
och den tanken, att någon ung glop en dag skulle komma
och knipsa hans Elin, var honom lika motbjudande som
ljum Roederer, ficktjufnad eller otur på knack.

Men ingen undgår sitt öde, och när hans lilla Elin
kom hem från ett julbesök hos mostrarna i Jönköping,
kunde hon hvarken äta, dricka, spela piano eller tala
förnuftigt. Ständigt satt hon och såg med blåa, stora,
förebrående ögon upp i salongstaket; men som detta var
nygipsadt och utan droppfläckar, tydde hennes beteende
mera på ett småningom börjande vanvett än på husligt
intresse.

— Känn efter om hon snör sig för hårdt! sa pappa
till mamma.

Nej, knuten på snörlifsbandet satt precis som
annandagjul då hon reste, och barnet hade snarare magrat än
lagt ut.

— Moster Lina har alltid så rysligt mägtiga
julskinkor; ge vår lille älskling ett par af Dittens piller,
föreslog den bekymrade fadern.

— Ack, Lundström, hon har fått aderton nu på
fem dar, och är likadan!

Men så en förmiddag, när pappa satt i sitt rum
och smälte en gås och klippte kuponger, och inte hade
en tanke på verldens falskhet, kommer barnet in och
tjuter, som om man slagit ut ett bläckhorn på hennes
ljusröda kjol, och slår armarna om hans hals så eldigt
så hade han aldrig kännt på maken sen han umgicks
med aktriser i verlden, och äntrar upp i hans knä och
ger honom en kyss, som skulle gjort en Sokrates

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free