- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
199

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Ett olägligt nyårsbesök

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bindgalen och kunnat locka evangelisten Johannes att stjäla
värre än sjelfve Lassemaja.

Och så brast det löst litet om sender: huru hon i
Jönköping träffat en notarie, som var så rysligt rar så ...
och strax kännt en beklämning öfver bröstet, som var
så rysligt svår så ... och hur han dansade så ofantligt
bra så ... och inne i mosters kabinett blifvit så fasligt
djerf så ... och i dag, i förmiddag, om en timme, kanske
i nästa minut skulle komma till pappa och troligtvis bli så
rysligt envis så ... och hon var så obegripligt rädd så ...
för hon visste ju att pappa var så grymt häftig så ...

Han slungade henne ifrån sig, som hade hon varit
den bakteriefyllda nattröjan efter ett i lungsot aflidet
försörjningshjon, och kallade en hel del underjordiskt
herrskap till vittne på, att om den notarien bara vågade
komma, skulle han finna temperaturen så hög som möjligt.

Hvarpå hans älskade barn pressade näsduken mot
båda ögonen och uttryckte den förmodan, att det skulle
vara bra mycket trefligare att vara död, samt gick ut till
sin moder för att i stum förtviflan se på ett par böcker
bättre tygprofver.

Pappa Lundström höll på att qväfvas af sorg och
harm. En sådan der spelevink, en »notarie» utan ordentlig
lön och med akademiskulder upp öfver öronen! Hvilken
näsvishet utan like! För hans inre syn hade visserligen
långt i fjerran någon gång hägrat ett blomstersmyckadt
altare, vid hvilket hans lilla Elin skulle knäböja; men
det skulle då åtminstone ske i sällskap med en rik och
förnäm man, som sjelf hade nordstjerna och kuponger
att klippa. Och nu ... en sådan der valp, en glop, en
slyngel, och Elin var ju bara barnet ... Jo, nu min själ
knackade det ... Stig in!

En fruktansvärdt ung och blygsam herre klifver in,
stannar bugande vid dörren och börjar:

— Jag skul...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free