- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
204

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hvilken Lovisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kall och lugn hade han på förmiddagen på en
haveriauktion gifvit sitt anbud på åttahundra knippor
sjöskadad gråsej, och nu darrade han inför dessa sex och
ett halft lispund ung qvinna ...

Sådana motsägelser äro icke sällsynta i den
menskliga naturen.

Andra polkan dansade han med fröken Louise Richel.
Hennes far var en af samhällets tre wasariddare; hon
hade femtontusen efter en tant och en liten förtjusande
elfgestalt efter sin mamma, som varit sömmerska under
sitt och Brackköpings tidigare utvecklingsskede.

Hon var mild och ljuf som en gazell och man hade
slagit en hel Cremant och två Liebfraumilch i bålen.

De sutto ensamma i det allra minsta af smårummen,
klent upplyst och trefligt på allt sätt. Han suckade.

— Har jag på något vis sårat er, herr Lång, eller
har ni för trånga stöflar? frågade hon med denna spetsiga
originalitet och frihet i konversationen, som numera brukas
i alla bättre böcker.

— Visst inte, men mitt hjerta är fyldt af en
outsäglig tomhet och tystnaden brusar likt sjudande is genom
mitt hufvud i eder bittert ljufva närvaro.

Så der talar i regeln endast en menniska, som är
full eller vill bli riksdagsman, men hon såg att han älskade
henne och utbrast lidelsefullt:

— O herr Lång ... ni ... ni ... får lof akta min
solfjäder!

Tredje valsen dansade han med Lovisa Sundin. På
tonernas vågor flöto deras själar tillsamman som tvenne
russin i samma brylå, och hans brinnande blick slickade
hennes skuldror med samma passion som en pensionsflicka
snaskar i sig en glace. Man tömde numera rena punschen
och smärre konjakssqvättar i bålen, och han kunde
derföre ej mera precis erinra sig huru orden föllo, men hade
en dunkel förnimmelse af att benen började bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free