- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
205

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hvilken Lovisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

besynnerliga och att han blottat någon mindre del af sin själ för
den älskade flickan.

I »damernas vals» blef honom ännu en gång den
sällheten beskärd att svepa sin något fuktiga frackärm
om den smalaste midja i Brackköping och låta sin blick
drunkna lika ohjelpligt i Louise Richels outgrundliga ögon
som ... som ... låtom oss säga som en kattunge i
Atlantiska oceanen.

Och så snodde han om i kottiljongen med Lovisa
Sundin, och så blef han ensam i kabinettet en stund med
Louise Richel, och så talade han om syltgurkor med fru
Sundin och så togo de in lite ren konjak i herrarnas
rum och så tyckte han precis att han kände en kind mot
sin i kabinettet igen, och så blef han »farbror» med
konsul Richel och så hjelpte han Lovisa Sundin på med
pelskoftan, och så kände han hela universum upplösa sig
i kärlek, lycksalighet, sodavatten och en eftersmak såsom
af kyssar.

— — — — — — — — — — — — — — — —

När han återkom till sig sjelf tyckte han att han
helsade på i anatomiska institutionen i Upsala och att
halftannat hundrade medicofilare fått hvar sin bit af hans
hjerna att peta i på ett théfat. Allt hvad han hade i
sin mage lekte cirkus på ett smärtsamt sätt, och aldrig
hade goodtemplarverksamheten i staden förefallit honom
mindre löjeväckande. Hans klocka visade 11,30 f. m.
och då hans feberheta arm passioneradt sträckte sig efter
vattenkaraffinen, fick han fatt i följande biljett, som han
mödosamt genomläste med små egna parenteser:

”Min (! ! ! !) Johan! (Men för f—n, de här ä ju hvarken
morsgummans stil eller uttryckssätt?) Jag förmår inte låta bli att genast
på morgonen sända mitt hjertas dyre vän en helsning (tycks vara en
vänlig menniska). O hvad mitt hjerta klappar och mitt hufvud bränner
(än mitt då!) Jag kan ännu knappast fatta det underbara som hände
i går (nej, inte jag heller!) men när jag får se Dig åter i förmiddag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free