- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
206

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hvilken Lovisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Du talat vid föräldrarna och jag har Dig vid min sida (ja, hvar är
den belägen?) så skall jag nog försöka sätta mig in i min lycka. (Ja,
säg det. Godt jag kunde detsamma!) Pappa är vid strålande godt
lynne i dag. (Sickens lyckans ost!) Han tycker mycket om dig. (Jag
skulle vara tacksam för hans adress.) Evigt


                                                Din


                                                        Louise.“

»Louise, Louise, Lovisa?» Johan Lång fann genast
att med hans frihet och ungkarlslif kunde det efter detta
inte bli särdeles bevändt här på jorden. Det nästan
förskräckte honom, men det måste ju bäras. Man super
sig full; nå, det händer alla dagar. Den ene spelar
derunder bort sin förmögenhet, den andre ruinerar sig på
borgen, den tredje pratar gallimathias och skämmer ut
sig för Gud och menniskor. En söt och snäll flicka är
nog, när allt kommer omkring, den mildaste formen för
himlens straff öfver en som idkat rusdrycker allt för
nitiskt.

Men hvilken flicka? Hvilken Lovisa? Med båda
hade han dansat och talat ömma ord. Lovisa Sundin
hade sett på honom så underligt, då han hjelpte henne
på med pelskoftan? Men fiskbenen i Louise Richels korsett
hade hörbart och innerligt jemrat sig under det ömt
allvarliga greppet i damernas vals? En gång inne i
kabinettet hade Louise Richel sagt: »Herr Lång, ni skrämmer
mig!» Men vid buffeten hade Louise Sundin slagit honom
på fingrarna med solfjädern och hviskat: »Ni är en farlig
karl!» Ett par kyssar hade också bestämdt förekommit,
men hvem hade släppt till det andra paret läppar, se
det var den stora frågan?

Någonstans i Brackköping satt just nu en liten flicka
och väntade på honom. Hennes lilla hjerta klappade
honom till mötes, och hennes dagars upphof tänkte på
honom med välvilja, och så visste han icke hennes namn.
Nedrigt! Afskyvärdt!

»Evigt Din L-o-u-i-s-e»? Ja, visst kan man stafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free