Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Humoresker
- Ur fru Lina Karlssons dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur fru Lina Karlssons dagbok.
Den 12 Juni 1895.
Jag är den lyckligaste menniska på jorden. Jag
har varit gift i elfva dagar med den mest älskade lille
man i hela verlden. Jag ville skrika ut min fröjd på
gator och torg i detta herrliga, välsignade Stockholm,
som jag nu är lycklig nog att få bo uti vecka efter
vecka, månad efter månad, år efter år. Men man får
inte skrika på gatorna här som i Malmköping, säger min
Elof, och derför har jag skaffat mig dig, du lilla
förtjusande dagbok, att utgjuta mitt hjerta uti.
Oh.......!!!
Den 17.
Jag har legat vaken hela natten, och i dag på
morgonen har jag gråtit litet. Min Elof är mig lika kär,
men en hemsk, en förskräcklig hemlighet har växt upp
emellan oss. I förrgår steg jag upp före Elof och kom
att se litet i hans portmonnä, och då låg der
trehundrasjuttifem kronor i sedlar. Jag blef glad och trodde han
beslutat sig för det der pianot, som realiseras så rysligt
billigt. I går steg jag också upp före Elof och kom att
se att han inte hade mer än tretti kronor qvar. Hvar
har Elof gjort af pengarna? Någon ved har han inte
köpt och intet piano, och alla möblerna äro kontant
betalta.
Den 19.
Dessa trehundrafyrtifem försvunna kronor bli min
död, det känner jag nu. Nu tror jag att det är någon
dålig qvinna, som hotar Elof att gå till mig och säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:52:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/halleborg/0222.html
