Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Ur fru Lina Karlssons dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har slagit honom, och nu vill han tysta det med en
present till mig.
Ha, Elof, Elof!
Men jag skall kasta gåfvan tillbaka i hans falska,
trasiga, trolösa ansigte!
Såvida det inte är en briljantring, för det har jag
alltid önskat mig.
Den 15.
Nu är det slut! Jag kan inte lemna honom i detta
tillstånd, men så snart hans lif är utan fara reser jag
hem till pappa och mamma. Ja, det gör jag.
Komma hem alldeles sönderkrossad, och så, när jag
gråter och frågar hvar han har varit, svara: »Asch,
ramlade ner för en trappa, kära du».
Han skulle ramlas ...
Den 20.
Den arme sofver oroligt om nätterna. I natt vred
och vände han sig så att jag fick inte en blund i ögonen.
En gång mumlade han: »Nej, det går aldrig, det förstår
jag. Jag är för klumpig och korpulent».
Ack Elof, om du ändå ville inse detta, inse att du
ingen väg kommer med butikfröknar och värdshusslinkor
med ditt utseende! Om du ville komma åter till din
maka! Herre Gud, vi ha ju inte varit gifta i två månader ...
Den 25.
Jag kan inte lemna Elof. Mitt arma hjerta brister
bara jag tänker derpå.
Han är bättre nu. Han är läkt i ansigtet och kan
sätta sig sjelf på en stol utan att skrika. Han börjar
gå som en menniska och längtar ännu inte ut.
Jag tror ändå att det är andra flickjägare, som slagit
honom uppe på Mosebacke, för en så’n der snobb var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
