- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
227

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Kamrer Anderssons ursamling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stora klockor från golf till tak, små klockor, som sutto
i fingerringar, broscher och armband. General Pechlins
guldur och afrättade mördaren Göthes spindelur. Märtha
Stenbocks matsalsklocka och ett från Skanör af annan
person stulet kyrkour, å hvars tafla alla apostlarna traskade
ut och luftade på sig hvar gång klockan blef tolf. Petrus
grät, Judas snöt sig och viftade med portmonnixen; kamrer
Andersson log af jublande fröjd.

Han hade fem rum och bodde sjelf i det minsta;
klockorna logerade i de fyra.

När han fick se ett ovanligt ur sprang han efter
det som en gymnasist efter en trettiofemårig aktris, och
en gång på Norrbro, när han fick se tyske ministern ta
upp och titta på en originell rofva, som hans stamfar
stulit från en stupad kavallerigeneral på qvällen efter slaget
vid Nördlingen, klef Andersson fram med hatten i hand,
pekade på klockan och sa:

— Wie viel wollen Sie haben?

För en qvinna att slå an på Andersson var
ungefär lika lätt som att värma toddyvatten öfver två
påtända takisar. När han varit ute och ätit och druckit
litet godt så drömde han inte som andra karlar om korta
kjolar och höga vrister och hvita armar och vänliga
mamseller, utan då tyckte han att han fått upp boetten
på Marie Antoinettes fästmöklocka och stod och petade
i verket. Och då kom han i så’n exstas så
glädjetårarna runno ned för hans kinder, och både filt och
lakan sparkades långt bort på chiffoniern.

En dag åkte han i spårväg från Adolf Fredriks
kyrka ned till Riddarholmen. Ödet placerade honom
midt framför en något antiqverad dam med hårvalk efter
1860-talets mode och en näsa, som utan möda skulle
stuckit hål på ett nytt klyfvarbomsegel.

Andersson, som godt redt ifrån sig två varietédivor,
en fader- och moderlös kusin, en modist med samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free