- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
228

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Kamrer Anderssons ursamling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tambur som han sjelf, och en sex gånger förlofvad enka
vid Kommendörsgatan, egnade henne naturligtvis inte en
blick.

Men plötsligt döko hennes rödblåa, med halfhandskar
försedda fingrar ned i den tynande barmen och återkommo
med ett ur, som för att höra hemma på ett dylikt ställe
var bra nog stort. Anderssons skarpa öga såg genast
att det hade en egendomlig form och att taflan var af
mosaik: perlemor och silfver. Plötsligt snarkade det lilla
söta lifvet (klockan) till ett tag och slog elfva melodiska slag.

Andersson blef som elektriserad, hans kinder fingo
högre färg och hans ögon brunno. När damen steg af
vid centralstation, stod Andersson förut på platformen och
bjöd henne artigt sin hand till hjelp. Så hoppade han
sjelf af och följde henne på afstånd. Hon gick efter äldre
damers vana in i tjugotre bodar och ett konditori.
Andersson postade troget utanför. En gång, då hon viftade
förbi honom på trottoiren, hörde han den underbara
klockan slå tre innanför den snäfva regnkappan. Han kastade
mot den sannolikt respektabla damen en blick så öm att
den skulle ansetts djerf på en tredje klassens variète.
Hon rodnade och sväfvade bort, bort till ett hus vid Klara
Bergsgatan. Af en tjenande syster, som tvättade fönster
i första våningen, fick Andersson veta att hon hette Holm,
var ogift, broderade fanor och standar åt socialister och
verldsgoodtemplare, bodde i huset och hade hemma i
femte våningen.

Om en och en qvarts minut hvilade kamrer
Anderssons knoge på jungfruburens dörr.

— Hm ... ursäkta ... är detta fröken Holm, som
broderar fanor och standar?

— Jaha, Allida Holm. Är det något som ...

— Jo, si jag är Högt Wärdig
Öfver-distrikts-loge-deputerad-kaplan i »Wattnets våg», och vi skulle allt ha
oss en ny fana. Men det är inte brådtom, inte alls.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free