- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
230

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Kamrer Anderssons ursamling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Aldrig, ni har ju en gång fått besked. Den är
det käraste jag eger.

— — — — — — — — — — — — — — — —

Andersson tillbragte två nätter utan sömn, två dagar
utan aptit; alla hans förra klockor syntes honom
afskyvärda, han drog och ställde dem motvilligt; hela lifvet
syntes honom värdelöst som en dag utan sol, som en
biff utan öl, som en skaftlös strumpa i saknad af fot.

Så stod han åter inför fröken Holm.

— Ni skulle göra mig en verklig tjenst, om ni läte
mig öfverta den der klockan! Jag bjuder sjuhundra kronor.

— Ni är oförsynt, min herre; fastän blott en fattig
flicka, som arbetar för sitt bröd, kan väl äfven jag ha
känslor för den gamla kära klockan.

I detsamma slog hon tolf så innerligt vackert.

— Tu ... tu ... tusen kronor, fröken!

— Kontant?

Kontant, fröken Holm.

— Frestelsen är stor för en fattig flicka, men ...
men ... nej, jag kan inte! Den är det enda jag håller
kärt i verlden ...

— — — — — — — — — — — — — — — —

Kamrer Anderssons vänner började hysa oro för
hans tillstånd. Han åt inte och drack obetydligt, han
magrade och blef gul i ansigtet; direktören i hans banks
hufvudkontor fick se honom på en resa, trodde att han
hade stulit och att det var samvetet, som började göra
sig galet. Der blef en extra revision utan festmiddag,
och filialkontorets sjelfvaste direktör, som konto-pro-diversat
en smula, fick brådt med att skrapa ihop tjugotusen på
ett par dar. Men på Andersson föll ingen skugga.

Inom tjugo dygn skulle Andersson varit dödare än
en gammal oförnyad inteckning, derest han ej fattat ett
stort, ett afgörande, ett förtvifladt beslut. Han lät borsta
sin redingot, han satte en blomma i knapphålet och gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free