- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
242

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Fröken Paulas kondition

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Så hon pratar! Nå’t nöje ska en väl ha när
en ä onger.

Med en stum nick gick Paula åter upp till verandan.

— Det gör mig mycket ondt, men flickorna äro
verkligen gräsligt okunniga och ha visst fått ha litet för
mycken frihet.

— Ja, det skall Gud veta, men bara fröken kan
hålla töserna till renlighet och från drängstugan, så får
man vara nöjd, sa frun och suckade.

Paula tillbragte en qvalfull timme på sitt rum. Hon
grät och kysste sin mammas porträtt och bad Gud hjelpa
henne med dessa förfärliga elever, som hon inte räckte
stort öfver axlarna.

När hon kom ner igen frågade patronen »när hon
ville börja arbetet». Paula hade tänkt få aftonen fri,
men svarade med kallt dödsförakt:

Genast, om jag får lof.

— I ... i den der drägten? sa fru Andersson och
såg på hennes enkla, men smakfulla klädning.

Drägten? Ja visst.

— Söt är hon, det kan inte nekas, men hon är
visst lite för fin för oss här på Skottarp, hviskade patronen
till frun och gick med Paula bort till ena flygelbyggnaden.

När Paula med upplyftad klädning klef in der, och
patronen sagt ett hjertligt: »Måtte ni trifvas här!» fick
hon se: en åtta hästars ångmaskin, tvåhundra kannor
mjölk, en separator, femtiosju mjölkcisterner och de tre
små hjertans käre eleverna med bara, röda armar gno
på cementgolfvet med hvar sin rotborste.

Paula drog åt sig kjolen ännu bättre, klämde
pincenezen på näsan och sa:

— Måtte visst vara ett mejeri det här? Jag har
aldrig varit inne i ett sådant förr. I sanning högst
intressant!

Patron Andersson tumlade ett par steg baklänges.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free