- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
255

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hans hustrus väninnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

några hundra kronors lön såsom sekreterare i
drätselkammaren, siffergranskare i sparbanken o. s. v. Men hon
kan också ha bröder med lust och fallenhet för ficklån
och konjak, hon kan ha mostrar, som gå och flytta om
möblerna, ordinera maten och rifva hvarenda tråd af ungen
för att linda om honom på sitt vis. Och så kan hon
ha pensionskamrater och ungdomsväninnor.

Och det var just detta hon hade.

När man med en äkta mans förtrolighet klifver in
till sin hustru utan rock, med löskragen i den ena handen
och en smekning i den andra och säger:


— Kära du, knappen i nac...


så är det just inte lifvadt att ständigt hejdas vid åsynen
af en främmande, ung, charmant qvinna i hatt med vajande
plymer, nya handskar och sidenfodrad plyschkofta, som
reser sig med knuffad värdighet och utbrister i ett
förvånadt:

— God afton!

Och en ordentlig karl, som sitter med sin ännu
fraicha hustru, hvilken har qvar en hel del af nyhetens
behag, på knät och talar förstånd med henne, tycker inte
om att i hvart ögonblick störas af mamseller, som ännu
inte fått fatt i någon försörjare, men springa och glutta i sina
väninnors tamburdörrar och skria: »Min Gud så lyckliga
ni ä!» eller »Rent som ett par turturdufvor!» eller helt
enkelt: »Kära du, det där spetsprofvet ...»

Julle Strand var för sin del alldeles förtviflad öfver
sin lilla hustrus många väninnor. De lade beslag på
hans Elin, de bestulo honom på drömda herdestunder,
de åto bakelser och drucko Ruster Ausbruch för mer än
hans egna cigarrer gingo till och höllo på att vänja honom
af med både nattrock och tofflor.

Hvarje hemställan till Elin att i någon mån begränsa
sin vänskap, möttes med tårar och den allra gräsligaste
hufvudvärk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free