- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
256

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hans hustrus väninnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men på en gång blef Julie som förbytt. Han gjorde
sig så fin som möjligt, satt inne hela tiden fröknarne
voro der, slog i vin, drack vänskapens skål och sa: »Men,
Elin lilla, ska vi inte ha lite napoleonstårta också?»

När de snälla flickorna voro gångna, tog Elin honom
i famn och tackade honom för han varit »så ovanligt rar».

— Ja, ser du, sa Julle, när Karin Lundell är med,
är det omöjligt att inte bli upplifvad. En förtjusande
täck flicka!

— Ja—a bevars ... Karin har alltid haft karltycke ...
hm ...

— Och hvilken intelligens sedan! Ja, man behöfver
då bara se hennes själfulla ögon för att genast ...

— Nej, nu tar du då fel, min kära Julle. Mina
betyg voro bra mycket bättre än hennes i skolan, och
Gud skall veta att något ljus är hon inte. Men när du
får se ett vackert ansigte så, Gudbevars ... Karin är för
öfrigt den af flickorna, som jag tycker nästan minst om.
Men kokett är hon så det förslår. — Nej, tack, ät du;
jag mår inte rigtigt bra.

Nästa gång fröken Lundell kom till herrskapet Strand,
skulle Elin just precis skynda sig ned till tåget för att
möta en bekant, och de följande besöken kommo nästan
lika olägligt.

En vecka derefter satt herrskapet Strand just vid
sitt eftermiddagskaffe när tamburdörren slogs upp och
fröken Lilly Holm rusar in, klappar Julle eftertryckligt
på axlarna och utbrister i högsta extas:

— Men herr Strand, herr Strand, hvilken förtjusande
blommande ros i går på min namnsdag! Tusen millioner
tack! Det var den vackraste jag sett i hela mitt lif!
Jo, du har en man, Elin! Så obeskrifligt vänligt! Och
den lilla versen på kortet sen!

— Kära, snälla fröken Lilly, jag är säker på att
ingen annan i går tyckte det var något det ringaste med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free