- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
257

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hans hustrus väninnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den der stackars rosen, mumlade Julle och såg obeskrifligt
varm ut.

— Jo, minsann! Hvarför skulle de inte det?

— Ack, de sågo ju er på samma gång, tyckte Julle
och vände ut och in på ögonen.

— Förlåt, kära du, men ... men kaffet är verkligen
kallt nu, och jungfrun fick gå ut på en stund ... Ursäkta
att jag inte bjuder! sa unga trun i lindrigt kylig ton.

Fröken Holm gick.

Jaså, min käre Julle, du tycker att Lilly är en
sådan förtjusande ros. Ja, bevars; litet utblommad kanske.
Tjugonio till midsommar. Den der stiliga presenten fick
jag bara inte veta om. Det var snällt af dig i alla fall;
hon behöfver minsann lite vänlighet, stackars Lilly ...

— Hur så?

— Å, inte annat än att di va fasligt stygga och
spred ut rykten om henne och baronen, der hon var
guvernant. Inte för jag tror ett ord; men besynnerlig
och oförsigtig är hon med herrar, och i hela klassen var
hon den jag allraminst kunde med. Tacka vet jag
Laura Johansson.

Lilly Holm kom från den dagen ytterst sällan till
herrskapet Strand.

Men Laura Johansson kom så mycket oftare. Till
sist när Julle kom hem vid tiotiden en qväll, öfverraskade
han henne i — sin egen säng. Jaha, hon satt förstås
bara på kanten och tittade på Elin, som låg i sängen
bredvid, och hon bad om ursäkt, men sade att hon
»varit tvungen att se om sin älskade Elin med lite
terpentindukar och kamfertslinement, för hon hade sånt
otäckt håll i sidan».

Julle bet ihop tänderna af ilska, men tackade på det
allra hjertligaste och bad att få följa fröken Laura hem.

Det gjorde han också ärligt på den kortaste vägen
och gick sen och satte sig på stadshuset väl en timme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free