- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
258

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hans hustrus väninnor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det var rysligt hvad du varit länge, Julle!
klagade fru Elin, då han ändtligen kom hem.

— Ja, hon var lifvad för ett slag på Strandgatan i
månskenet, och det blef både ett och tio, för hon pratade
och qvittrade som en liten siska. Du har rätt, Elin, hon
är den bästa af dina väninnor, den som är mest värde
med och den sötaste också för resten.

— Åhja, om inte det röda hå...

— Snick snack, det klär henne så väl, att hon skulle
inte vara hälften så vacker med något annat hår i verlden.
En så öppen flicka! Vet du, hon sa rent ut att hon
ännu egentligen aldrig tyckt om någon karl, så der rigtigt
varmt, du förstår, i hela sitt lif.

— Men hur i herrans namn kom ni på sådant tal,
Julle!

— Asch, när en går så der i månskenet ...
Godnatt Elin!

Julle träffade aldrig mera på fröken Laura i
sängkammaren och — mycket, mycket sällan i salongen heller.

Efter tre månaders planmessig älskvärdhet mot sin
hustrus väninnor, hade Julle Strand något så när husfrid.
Det var egentligen endast Jenny Ros, som numera gjorde
honom besvär. Hon tog sitt eftermiddagskaffe hos dem
minst fyra gånger i veckan, och kom Julle hem från
kontoret en förmiddag, hette det alltid: »Frun har gått ut
lite med fröken Ros».

Hon var honom för slug; det var nästan som om
hon genomskådat honom. När han som allra artigast
bad att få följa henne hem, sa hon: »På inga vilkor!
Tack, tack! Jag är inte mörkrädd». När han gaf henne
sex kanariefoglar på hennes födelsedag, kom hon till —
Elin och tackade, och fem gånger å rad, som han bjöd
henne på teatern, lagade hon alltid så Elin kom att sitta
emellan dem. Det var en grymt hygglig och bra och
vänfast flicka, som bragte Julle hardt nära förtviflans gräns.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free