Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Hans hustrus väninnor - Små flickor och stora flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under dessa grubblerier satt han en dag vid sitt
skrifbord, och med tankarna envist fästade på den så
outsägligt trofasta väninnan, klottrade han mekaniskt både
månadsbladet och det gröna, giftiga läskpapperet på sin
skrifbordsalmanacka alldeles fulla med: »Jenny Ros» —
»Jane Rose» — »Jenny» med bladranka omkring —
»Jeanette Rose» med sirligt ritad kant — och »Jenny»
med utropstecken efter.
När han gått på kontoret och fru Elin kom in och
fick se hans pennritningar, föll hon i hysterisk gråt,
vägrade att släppa in fröken Ros, som kom på
förmiddagsvisit, tog af sig både känger och snörlif, sa att jungfrun
fick ta hvad hon ville till middag, lade sig på
sängkammarschaislonguen med en filt öfver sig och väntade
på döden.
Men när döden inte kom, utan Julle i stället kom
klockan två, glad och vänlig som vanligt, slog hon båda
armarna om hans hals och snyftade:
— Låt oss lefva för oss sjelfva och hvarandra, Julle!
Skillda från verld och vänner och frestelser. Och när
so ... ommaren ko ... ommer, låt oss fly till en li ... hiten
stu ... uga i skogen, der ingen hi ... ittar oss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
