- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
263

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Små flickor och stora flickor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älskvärda, förståndiga, sparsamma och utmärkta fruar på
jorden, det måste tacksamt erkännas, men i förhållande
till det kolossala antalet älskvärda, »söta», ljufva, blida
och »anspråkslösa» flickor, äro de der utmärkta fruarna
ändock allt för få.

Hvem tar öfverskottet?

Vår herre tar en del och hin lägger ju alltid
embargo på några. Post och telegraf, banker och telefon
sluka en ej oansenlig skara. Bleksoten skördar en på
tjugo och lungsoten en på trettiofem. Men, ändå, ändå?

Kanske har det gått fler, som det gick min vän
Lundström.

Lundström var min barndomsvän, men vi hade inte
träffats på tio år, och jag var ganska okunnig om hans
ställningar och förhållanden, då vi plötsligt till bådas vår
glädje helt oförtänkt drabbade ihop.

Först söp vi och sen åt vi och sen söp vi omigen,
och så började vi att bli svärmiska och tala om fruntimmer.

— Jag råkade en gång på min väg — sa Lundström
och tittade i taket — en qvinna så herrlig som en
allsmägtig Gud och nordens friska klimat bäst kunna skapa
henne.

— Flicka eller enka?

— Hm ... flicka naturligtvis. Hon var vacker, men
det var inte det bästa, ty hon var också mild och ljuf
och fin i hela sitt väsen. Jag vågar säga, att ännu har
ingen qvinna varit så älskad af någon som hon var af
mig, men ack ...

— Kunde ej vinna henne, stackars gosse?

— Jo, hon besvarade mina känslor, vi vexlade löften
och jag var den lyckligaste varelse under solen, fast ...

— Farsgubben krånglade, hvasa?

— Nej, han välsignade oss, gjorde han.

— Nå, då hade du det ju rigtigt på gaffeln?

— Det är bittert att minnas ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free