- Project Runeberg -  Fideikommissarien till Halleborg : berättelser, skisser och humoresker /
264

(1895) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humoresker - Små flickor och stora flickor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Var hon sjuklig eller hade för höga anspråk på
lifvet?

— Ack, hon var frisk som en lärka, och »anspråk»!
Fråga lärkan i lunden om hennes anspråk! Hon ville
dela fattigdomen med mig, nöden om så skulle vara.
Hon ville bo med mig i en vindskupa, och finge vi blott
hvarandra, brydde hon sig ej om i fall hon skulle bära
samma klädning året om.

— Det var ju en engel!

— I det allra närmaste. Piga skulle aldrig komma
i fråga. »Umgänge» hade vi i hvarandra, och med femti
kronor i månaden till mat skulle vi lefva som Gudar.

— Nååh?

— Hon är borta, borta för alltid, förlorad för mig ...

— Någon olikhet i åsigter? Ni kommo i tvist och
du bar dig dumt åt.

— Tvist med henne? Oenighet med denna ljufva,
milda dufva? Har du sett gazellen söka gräl med
buffeloxen? Har du sett lammet vredgas? Min önskan var
hennes lag. Hennes vilja var min religion. »Olika
åsigter»! Herre Gud, vi hade ju inte mer än en enda
åsigt ihop: att sällheten blott fanns i hvarandras armar
och att allt annat i himmel och på jord var likgiltigt.

— Och henne har du förlorat?

— För alltid ...

Tårarna svällde i hans goda, trofasta ögon. Jag
började nu förstå hela vidden af hans olycka; jag fattade
nu hvem det var, som, kall och obeveklig, ställt sig
emellan min vän och hans älskade. Varmt tryckte jag
hans hand och strök bort något fuktigt i mitt öga.

— Stackars, stackars vän! Hvar ligger hon begrafven?

»Begrafven»? Hon ä inte alls begrafven. Vi
gifte oss för tre år sen. Nej, begrafven ä hon inte, men
hon har förändrat sig, min gosse.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:46:51 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/halleborg/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free