Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de tillbedjande kunde blott på afstånd få en skymt af
sin Gudom. Götherne deremot hade sina lundar och högar,
stora Gudahus, sågo sina afgudabeläten uppreste på piedestaler,
widrörde dem ej allenast utan gåfwo dem mat, öfwerströko
dem med offerblod och torkade dem emot elden. Joternas
grifter befinnas mera låga och dålda, men sammansatte
med en okänd styrka eller konst. Göternas äro mera
skrytsamma, men på ett helt begripligt sätt sammanförde.
Alltför sent började Joterne emotstå Göthernas tapperhet.
Deras styrka gaf omsider helt och hållet wika, så wäl för Asa,
Thors stridshammare som för denna sednare Odens
öfverlägsna snille och konstverk. Den nya regeringen nedsatte
sig i Uppland, och innom några Sekler öfwerflödar, så wäl i
synnerhet denna Prowins, som hela norden af Göthiska
minnesmärken. Om de flesta Joter sedermera icke tagit
Bohusländska eller Skånska wägen och farit sjöledes ur
landet, utan dragit sig åt de mer nordliga trakter, och der
någon tid qwarstadnat, hafwa deras seder blifwit så
förändrade och bortblandade, att man swårligen igenfinner deras
spår. Säkert är, att de icke warit Finnar, hwilken alldeles
olika nation långt sednare kommit till wår Nord, och så
nära, att den äfwen lemnat något minne af ett tillfälligt
kortare wistande i Småland, äfwensom den ännu bibehåller en
liten yngre qarlefva i Westmanland, i Wermland och i
Dalarne, en äldre i Noriges nordliga trakter. Deremot hafwa
Joter och Göter warit beslägtade, förstått hwarandras språk
och med hwarannan ej okände namn betecknat någon del
af sina Gudomligheter, såsom Thor, hwilken efter mycken
sannolikhet redan förut dyrkades, och Oden, som betydde
Gudom." Södra och norra Halland, bägge överflödande av
götiska minnesvårdar, äga även åtskilliga, som vittna om
innebyggare av ett antiodinskt folkslag. Fruktlöst torde
man likväl söka bestämma, i vilka mer eller mindre avlägset
flydda sekler detta folkslag först inkommit i våra bygder.
Den ofta jotiskt och götiskt blandade sammansättningen av
landets fornlämningar bör icke missleda eller förvilla den
forskande blicken. För en träget undersökande och varsam
hand utvecklar sig flerstädes en nästan omärklig övergång
ifrån det förra till det senare och synes upptäcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
