Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jarl. Jarlen lutade hufwudet öfwer skeppsbordet till honom.
Då sade mannen, som å båten war: Jag will tigga mitt lif af
dig, om du will det gifwa mig. Nu reser Jarlen sig upp igen
och ropar till sig twå sine män, som woro honom mycket
käre, och sade till dem: Stigen I uti båten och följen
Wanrådder till lands, följen honom till min wän Carl Bonde, och
sägen honom det till wårdtecken, att han skall gifwa
Wanrådder samma häst, som jag gaf Carl Bonde i förrgår, och
sin egen sadel, samt sin son till följeslagare. Sedan stego
de i båten och begynde ro, men Wanrådder styrde. Detta
tilldrog sig i sjelwa gryningen af dagen. Och då påstod den
första skeppsfarten, ty somlige rodde intill landet, och
somlige ut på hafwet så wäl små som stora skepp. Wanrådder
styrde emellan skeppen, der som syntes honom rymligast
och ledigast wara. Och då de Norrskes skepp rodde när
intill dem, gåfwo Jarlens män sig tillkänna, och läto alla dem
fara i fred hwart de wille. Wanrådder höllt så allt framåt
hafsstranden och lade intet intill sjelfwa landet, förr än de
woro komne förbi den största mängden af skeppen. Därefter
gingo de upp till byen, der Carl Bonde bodde, och då begynte
det lysa upp af dagen. Jarlens män sade honom sina ärenden.
Men Carl Bonde swarade, att de skulle äta först, och
lät sätta bord för dem, och skaffade dem tillika twättefat. I
det samma kom hustrun in och sade genast: det är ganska
underligt, att wi icke kunnat få ro hela denna natt öfwer för
rop och gny. Carl svarade: wet du icke, att Konungarne
hafwa slagits i natt: Hon frågade, hwilkendera hade mera
förmått. Carl svarade: De Norrske hafwa segrat. Då lärer
wä Konungen hafwa undflytt sade hon. Carl swarar: Man
kan ej med visshet weta, antingen han stupat eller tagit
flykten. Då sade hon: wi äro usle och eländige för wår
Konung skull, ty han är både halt och rädd. Wanrådder
swarade. Tag det wäl i akt Gumma, som dig mer widkommer,
ty icke är Konungen rädd, men icke eller är han lycklig i krig.
Wanrådder twättade sig aldra sist, och, när han tog handduken,
torkade han sig midt uppå den. Hustrun ryckte handduken
af honom, och sade: Du hafwer icke godt lärt. Det
är oanständigt, att wäta hela handduken på en gång.
Wanrådder swarade: Gud kan änuu så förändra min lycka, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
