Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån dessa krigshändelser. Man har anfört, att den vid
konung Sverkers hov vistande skalden Ejnar Skulason[1]
föll under detta krigståg: att hans minne blivit bibehållet
genom en vid Holms by upprest runsten. Den nordiska
litteraturen och sången kan då från halländska tåget räkna en
icke obetydlig förlust. Att den stupade skalden ägt ett
skapande snille intygas av v. Dahlin, som ibland annat uppgiver,
att Ejnar var den förste, som uti nordiska skaldekonsten
införde rim,[2] och till bevis härpå anföres Ejnars sång
över slaget vid Lekberg 1148 emellan Östen Haraldson och
allmogen på Hisingen.[3] Skalden åtföljde med en
uppmanande krigssång våra hjältefäder i striden. Då Olof den
Helige fäktade emot bondehären vid Sticklarstad, sjöng
Tormoder skald en krigssång för konung Olofs folk med så
stark röst, att under själva vapengnyet sången hördes av
hela hären. Men både konungen och sångaren fingo här sin
bana. Även Tacitus berättar, att germanerna gingo
sjungande emot fienden. Det tillhör det egna uti fornvärldens
manliga bildning, att kämpen uppdrivande sitt mod, sitt
förakt för plågorna och döden ända till människonaturens
gräns, ser sina sår och känner sig lyftad av en ovanlig styrka
i sinnesställningen ur den samtid, ifrån vilken hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
