Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
thin aptir thurth Siarka fadur sin. [1] Ruthilfr lit gira mirki
thisa iftir Igmunt sun sin.[2] Ejnars runsten åter börjas på
det mindre vanliga sätt "Hiar ligar" (här ligger.) Föreställningen
av döden såsom en vila tillhör först senare tider och
den införda eller stadgade kristendomen. Hic jacet, Hic
quiescit, Hic dormit är en stil, som utan missvisning förer
tanken till kristendomens tidevarv, och även de äldre
kristnas gravvårdar insinuera i allmänhet samma idé. Våra
hedniska förfäder ansågo väl de dödas grifter med en så utmärkt
aktning, att den nära gränsade till dyrkan. Men begreppet
om döden såsom en vila, var ej ännu deras. De trodde tvärtom,
att de avlidnas hamnar uppehöllo sig uti eller svävade
omkring högarna och minnesvårdarna. Sköldmön Hervor
talar med sin faders Angantyrs vålnad, och även Olof den
Helige, då han på resan ifrån tinget i Vange, red mellan
ättehögarna, stannade lyssnande och lämnade den varning, att
man aldrig borde fara emellan dessa högar,[3] och
man ägde den övertygelsen, att själen efter döden återkom
på jorden och genom naturens cirkelgång omkläddes i en ny
kropp även flera gånger för att åter deltaga i världshändelserna.
Lagerbrings och Worms meningar om denna runstens
ålder synas därför även av själva inskriften hämta
bevisning. Man måste med Worm antaga, att den på ena sidan
av runstenen uthuggna figuren skall föreställa ett av de
kristnas korstecken, ty utan de mäst besynnerliga
förklaringsgrunder kan man väl icke leda denna figur till en
symbol av Thor, nordens äldsta gudomlighet, eller till den i hans
höjda hand lyftade hammaren Mjolner. Denna ägde väl en
viss likhet med ett korstecken,[4] men ifrågavarande figur
ger ej minsta anledning till tvetydighet. Lika litet kan
detta i alla ändar trubbiga kors efter några arkeologers
uttydning beteckna fyra i korsad form lagda stenkilar. Efter
alla undersökningar av denna minnesvård stannar likväl
fornforskaren uti en viss villrådighet, antingen den var ämnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
