Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands öden ifrån kristendomens började tidevarv till Kalmar-Unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att i Hallands bygder bibehålla Ejnars Skalds eller Ejnar
Vikings minne. Att döma efter åldern synes det förra fallet
vara troligare, ty då vore den omkring 1 ½ århundrade
yngre. Men både sången och hjältebragden hava liksom
skalden och kämpen delat mänsklighetens allmänna lott —
glömskan.[1]
Under den uti historien märkliga tid, då Waldemar I förde
spiran och Absalon ärkebiskopsstaven, skakades Halland
liksom Skåne av inbördes missnöjen. Åtskilliga stadganden
uti den kyrkorätt, som konung Waldemar utgav, skola hava
givit en mindre behaglig stämning åt allmogens sinnen.
Missnöjet, länge mer eller mindre kvävt, utbrister omsider.
Budkavlar utfärdas. Halländingar och skåningar samlas, och
upprorsfacklan itänd blossar i full låga. Den upproriska
allmogen rasar emot konung och medborgare. Den utmärker
sitt framtågande med mord och brand. Adel, andliga och
borgare, alla voro till personer och egendom föremål för de
upproriskas tygellösa bitterhet. De sköfla och bränna byar,
enstaka hemman och herrgårdar. De tåga emot Lund, de
belägra denna stad men bliva omsider genom ett blodigt
nederlag helt och hållet övervunna. Vid sin tids lagförbättringar
skall konung Waldemar ibland andras även begagnat
ärkebiskoparna Eskils och Absalons talanger, och man torde
i följd härav hämtat anledning till den förmodan, att
kyrkans rättigheter skulle uttränga nationens. Konungen,
inseende vådan av samhällsoredan, skall själv genom föreställningar
sökt giva förlikning åt söndrade tänkesätt — men
förgäves. Den eljest lika myndiga som kloka Absalon var
obevekligt uppbragt över fruklöst använd foglighet. Och
han beslutar att låta den hämnande bannstrålen ljunga emot
de upproriska. Troligen hava väl de osäkra följderna av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>