Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland ifrån de Nordiska rikenas förening intill Fredrik II:s anträde till regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wasa framträdde såsom hämnare av friheten, hade han förlorat
sina uti Halland ägande mödernegods. Sveriges och
Danmarks konungar överenskomma därför 1535, att dessa gods
nu borde återlämnas.[1] Markus Mejer innehar ännu 1536
Warbergs slott. Avskuren all spannmålstillförsel, lider han
och hans folk en svår brist på uppehälle, intill dess Gerdt
Mejer, ifrån Wismar ankommen med viktualier, befriar Mejer
och Warbergs besättning ifrån den påbegynta svältkuren.
Men den tid syntes nu vara inne, på vilken Mejers öden
skulle undergå den utveckling, som förändrade händelser
förebådat. Albrecht Peltsker belägrar Warbergs slott, slottet
uppgives, Mejer föres fängslad till Helsingör, avlivas och lägges
på fyra stegel.[2]
Dessa oroligheter, vilka hos eftervärlden fått
benämning av grevefejden, åtföljas av märkliga förändringar.
Lugn gick tidens mäktiga genius sin jämna men förborgade
gång, lugn och rysligt tyst till och med under stormarna.
Omständigheterna förberedde emellertid den nu inträffade
reformationen. Kristian III, troende sig icke kunna hoppas
ett förbättrat samhällssskick, så länge ännu de påviska
biskoparna ägde deras anseende och inflytande, bestämmer
därför den 20 augusti 1536 såsom den dag på vilken de borde
sättas i overksamhet. Deras gods indragas under kronan,
klostren avskaffas, och den evangeliska läran är färdig att
intaga den påviskas ställe. Av dessa händelser förberett,
inträffar det märkvärdiga riksmötet i Köpenhamn i slutet av
oktober månad. Hit kallades rådet, adel, borgare och
bönder — men inga andliga. Rådets antal var 19, adelns 400,
städernas fullmäktige 80, varibland voro fullmäktige ifrån
Halmstad, Warberg, Falkenberg, Laholm och Kongsbacka och
av allmogen vissa fullmäktige ifrån varje härad. Konungen
öppnade sammankomsten med ett tal, varuti mycket
andrages emot biskoparna och ibland annat, att en av dem önskat,
att han måtte bliva en ond ande för att kunna plåga konung
Fredriks själ i helvetet, så mycket han behagade. Härefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
