Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halland ifrån början av sjuttonde århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och medborgares fullkomligaste högaktning. Han räddade
genom sitt råd svenska armén vid Rönneberga och
försvarade sedan Malmö mot hela danska armén med den rådighet
och tapperhet, att, oaktat nästan dagligen 80 bomber
inskickades i fästningen, måste den dock efter en 1677 den 26 juni
vågad allmän storm, varvid 4,000 danskar stupade, upphäva
belägringen, varöver konung Karl XI betygade honom sin
nådiga tacksägelse, upphöjde honom i påföljande juli månad
till Svea rikes råd, varpå likväl kallelsebrevet ej utföll, förrän
efter hans död 1678 den 8 mars, samt förordnade honom
till överstebefälhavare över den armé, som i Livland var
sammandragen; då han gjorde sig redo att gå över till Livland,
insjuknade han i en hetsig sjukdom, därav han 1677 den 30
juli dog i Malmö. Han var en gudfruktig, sin konung och
fädernesland i högsta måtto tillgiven, tapper och emot sin
nästa redlig man. Hans lik fördes ifrån Malmö till Reval, där
det blev med den tidens övliga ceremonier 1678 jordat i
familjens grav i Revals domkyrka. Över honom hölls
likpredikan av biskop Helvig, och uti personalierna uppräknas hans
16 anor. Han gifte sig år 1657 den 13 maj i Krakau med
överste Breitlachs änka Sabina Elisabeth von Westerhagen.[1]
Jöran Sperling, greve till Sperlingsholm, Näringe och
Attorp, född 1630. Efter flera utrikes resor ingick han i
konung Karl Gustavs hov, fick flera militäriska befordringar
1664. Generalmajor 1676. Därefter blev han kommendant
i Göteborg och landshövding i Halland. Bevistade slaget vid
Rönneberga högar 1677. Blev samma år generallöjtnant och
vice generalguvernör i Skåne, Halland och Blekinge. År 1679,
blev han guvernör över Väster-Norrland, bevistade därefter
en kungl. kommission över pommerska och bremenska
angelägenheterna. Han blev sedan generalguvernör över
Ingermanland och Kexholms län och äntligen år 1687 riksråd och
greve samt 1690 fältmarskalk. Han slutade sin bana i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
