Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallands beskrivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att naturen synes hava velat utesluta dem ifrån all
människoflit, men så finnas även andra, försedda med djupare
jordskorpa, på vilkas spetsar täta lövskogar höja sig och
utgjuta sin skugga, antingen i nästgränsande dalar eller
omkring stränderna av någon insjö.
En resande ifrån södra Europa, som strandvägen, med
skyndande fart genomfar Halland och tillfälligtvis då och
då kommer att tala med några nervsvaga innevånare av
landet, vilka undfägna främlingen med dessa tomma
klagomål på natur, land och luftstreck, skall troligen vid
hemkomsten till sitt fädernesland med fullkomlig övertygelse
omtala hallännnigen såsom boende emellan flygsandsöknar
och berg, vilka endast här och där frambringa skördar till
spridda och torvtiga hjonelags livsbärgning.[1] Men vid en
uppmärksammare och friare forskning under genomfarten
av Hallands strandkust visa sig nejder, utmärkta av nästan
alla omväxlingens behag. Ifrån vägen, stundom följande
själva havsstrandens brädd, öppnas för vandraren på ena
sidan en vidsträckt utsikt över havet, och på den andra
sidan över odlade fält, spridda fornlämningar omgränsade av
berg. Här fängslas ögat av större höjder, som dominera
skiljaktiga grupper av mindre. Här åter av berg så kala, så
rysliga, att de endast synas erbjuda ett hemvist åt örnar. Här
av en vacker trakt emellan stenmassor, här av ljunghedar,
över vilka en livlös tystnad vilar, endast mildrad av någon
här och där uppväxande enslig hydda eller någon gång
avbruten av vindarnas och böljornas dån, eller av någon
avlägsen arbetares rop och någon herdes vallhorn. Än åter finner
man sig omsluten av en nejd, vilken öppnar en vidsträckt
amfiteater. Där i kontrast med de mörka stenmassorna, ser
man vägen framför sig, stundom lik en ljus linje, dels
överstryka bergen, dels även följa dem i deras olika riktningar,
stundom även försvinna, i den tvära klippan, som han
genomskär, än dölja sin längd i bergsdälden, för att i en högre
region åter visa sig på motsatt sida, och ånyo försvinna. Här
upptäcker det forskande ögat en dukelblå rand i horizonten,
— det är en skog, vilken bildar en gräns för mångfalden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
