Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slättåkra - Slättåkra och Kvibille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skola de hava bindmössa, stundom bar, stundom med
huvudkläde bundet under hakan. Alla ogifta bruka vita eller blå
utsydda mössor, men så snart de äro gifta, skola de hava
svarta. Jag såg ett par, som vigdes uti Slättåkra prästgård,
innan gudstjänsten var börjad, och förr än bruden skulle gå i
kyrkan, måste den svarta mössan påtagas.
Då en kvinna efter barnsbörd skall kyrkotagas, skall
hon hava något nytt på sig, det må då vara en tröja eller ett
par skor. Detta är förmodligen anledningen till att
församlingen så noga ser på den kvinna, som skall kyrkotagas, när
hon framgår för att offra.
Om sommaren gå kvinnfolken bararmade i kyrkan. Så
kallade styvkläden brukas om halsen. De äro vita, mycket
stärkta och över axlarna uppstående. Uti vardagslag bruka
kvinnfolken om sommaren bart hår, obundet och i allmänhet
mycket långt. Deras klädsel utgöres då endast av en
kjortel utom lintyget, och manspersonerna hava vid samma
tillfällen endast ett par linnebyxor.
Vid årets trenne stora högtidsdagar äro kvinnfolken
bland de förmögnare prydda med tvenne stora silverspännen:
vilka sammanhålla tröjan. En del nyttja vid högtiderna en
silverbeslagen psalmbok.
Uti Slättåkra socken på en ljunghed, varest nu
liggerett torp kallat Hertunga eller Nobis, skall enligt sägnen
konung Frodes gemål, en drottning Dagmar, hava haft sitt
säte och Hofgård, och på den plats där denna gård skall hava
varit belägen visas nu trenne av stenar lagda trianglar.
Slättåkra och Kvibille.
Skörden av spannmål är i allmänhet helt tillräcklig
för-socknens behov, men folkets sinne för åkerbruket dock trögt.
På ljungbackarna hava kreaturen mycken föda höst och
vårsamt om vintern, då marken är bar. På en del hemman
finnas getter, på alla svin; gäss uppfödas på några ställen och
höns nästan överallt. Nötkreaturen äro av smått slag och
fåren mycket grovulliga. Skogsbeståndet tillåter ännu att
folket skaffar sig särskild inkomst genom att sälja ved, som
mestadels sker till Halmstad. Något fiske drives även, och
mäst begärlig är den lax, som fångas på ett fåtal ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
