- Project Runeberg -  Försök till förklaringar öfver hällristningar /
103

(1868) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmodade, att växten, krafterne och nerverne
derigenom stärktes. Det ansågs i högsta grad
skamligt att före det tjugonde året ha nära umgänge
med en qvinna; föröfrigt fanns ingen blyghet,
emedan de utan åtskilnad badade i floderna och buro
hudar och korta betäckningar, och en stor del af
kroppen var naken. De vinnlade sig icke om
åkerbruk, och den större delen af deras föda utgjordes
af mjölk, ost och kött. Ingen hade någon bestämd
jordrymd eller egna gränser, utan de styrande
anvisade för hvarje år vissa jordstycken, som de
underlydande fingo ett år besitta, men borde ett
följande afträda. Härtill anfördes många orsaker
nemligen, att de genom vanan icke skulle bortbyta sin
stridslust mot åkerbruk, att de icke skulle
eftersträfva stora områden och de mäktigare fördrifva
de svagare från deras egor, att de icke skulle
uppföra bättre byggnader till förekommande af köld
och värme, att penningbegär icke måtte uppstå,
hvarigenom förvecklingar och missförhållanden
alstras, och att de måtte genom belåtenhet
sammanhålla mängden, när enhvar såge sig ha lika vilkor
som de mäktigaste. Under försvars- och anfallskrig
valdes anförare, hvilka rådde öfver lif och
död. Under fred saknades gemensam styrelse, men
deremot skipade de förnämste i trakter och byar
rätt och bilade tvister bland de sina. Plundringar,
som företogos utom statens gränser, medförde
ingen vanära, och de påstodos öfva ungdomen och
minska latheten. Det ansågs otillbörligt att
våldföra främlingar, hvilka, af hvad orsak som helst
de ankommit till dem, skyddades mot oförrätt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallrist/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free