- Project Runeberg -  Försök till förklaringar öfver hällristningar /
109

(1868) [MARC] Author: Carl Georg Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stödjande sina händer emot hans händer. Vid
jemförelse af dessa färdigheter med våra förfäders
idrotter märkes en stor skilnad. Asastammens
afkomlingar öfvade från ungdomens vår till ålderdomens
höst gymmnastiska färdigheter. Konungarne sökte
häruti öfverträffa sina hofmän, och hvarje friboren
följde deras exempel. Konung Olof Tryggvason
var isynnerhet berömd för detta slags idrotter.
Han kunde t. ex. såsom en indiansk jonglör leka
med trenne handspjut, af hvilka ett alltid var i
luften, medan han utanför relingen på sitt härskepp
sprang under detsammas gång ifrån åra till åra [1].

Jag har icke funnit dylika idrotter å våra bergtaflor,
och sådana lära också ingenstädes förekomma
bland dessa afteckningar. Deremot torde Nordens
urfolk älskat dansnöjen. I Tanums socken
vid Fintorp märkas på den såkallade Dansarehällen
tvenne män i full rustning, hvilka tyckas, om
man får döma at benens sällsamma ställning,
figurera mot hvarandra. Jag påminner mig att ha der
såsom yngling sett en hop menniskofigurer med
lustiga åtbörder utföra en ringdans vid ett slags
instrument, för hvars utseende jag numera är
urstånd att göra mig fullkomlig reda. Skada, att man
uppfört ett hus öfver denna lustbarhet, som
måhända är i sitt slag den enda i Norden, åtminstone
har jag icke annorstädes öfverkommit någon dylik.
Tacitus berättar, att Germanerne blott kände ett
slags lustspel, hvilket var i samqväm mycket
vanligt. Detta bestod deri, att ynglingar dansade


[1] Snorre Sturl. Saga af Olafi Tryggvasyni, kap. 92.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:53:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hallrist/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free