Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När vargar, räfvar och ormar visade sig, voro de
förebud af roflystna, illasinnade och svekfulla
menniskor. Dessa skyddsväsenden, hvilka voro både
starkare och svagare, goda och onda, uppenbarade
sig i drömmar och syner och förebådade tillkommande
händelser [1]. Asastammens afkomlingar
trodde, att gudarne framträdde och beskyddade sina
barn, och att fåglarnes varsler förstodos af visa
män. De trodde jemväl, liksom några Amerikas
vildar, att själen stundom kunde lemna kroppen
och kringvandra i djurskepnad [2]. Om man ville
af sagoställen förklara de oxar och kor, hvilka
förekomma å hällristningarna, kunde de flerstädes
angifvas såsom starka följeandar och heliga
föremål. I Brodd Helges saga anses oxars kämpande,
som visat sig uti en dröm, förebåda väldiga mäns
vapenskifte. Audhumbla var en urbild af den
alstrande naturen, och mången verklig ko dyrkades
under hedendomen, hvarpå flera exempel
förekomma hos sagoskrifvarne. Här kan äfven erinras, att
de gamla Perserne föreställde Ahriman såsom en
drake, hvilken utsträckte sig genom afgrundens
mörker, och att de gamla Skandinaverne ansågo
Nidhögg såsom en orm, hvilken med många andra
gnagde verldsträdets hjertrot. Af det föregående
är dock påtagligt, att jag anser, det ifrågavarande
ormliknelser böra förstås på ett vida enklare sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
