Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
runristarne dels velat framställa underbara
djurskepnader, dels ådagalägga sina snillegåfvor.
Emedlertid se vi ibland dessa vidunderligheter flere
christliga sinnebilder, hvilka stundom likna
rundbågsstilens kyrkoprydnader. Tuppar måste tvifvelsutan
anses såsom christliga vaksamhetssymboler [1]. Man
finner å en runsten tvenne män, som trampa en
klocka, samt en man, hvilken drager en sådan [2].
Detta torde åsyfta själaringning. I hög grad
märkvärdig är den större af de tvenne minnesstenar,
som konung Harald uppreste öfver sin fader Gorm
och sin moder Thyra. Man ser derå ett underdjur,
hvilket omslingras af en orm, troligtvis
hedendomen, och en obeväpnad man med krosprydd
gloria och utsträckta armar, som omgifves af
sirliga flätor, förmodligen christendomen [3].
Flere urgamla träkyrkor i Norge, hvilka i sina
hufvudsakliga delar visa äldre rundbågsstil, förete
en mängd snidverk, som röja den hedniska
Nordens utbildade ornamentslära. Menniskogestalter,
djurfigurer, drakslingor och löfflätor, hvilka der
förekomma i myckenhet, likna vida mer runristningens
än rundbågsstilens ornerimgssätt. Deraf synes,
att våra hedniske förfäder haft en utbidad och
allmän ornamentslära, som efter christendomens
införande här en tid bortåt bibehållit sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
