Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, 16 Jan. - Om tuberkolos. Af doktor C. Waller, Hålahult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekämpas, som bekant, hufvudsakligen på trenne sätt, det
ena, så att säga negativt, d. v. s. tillintetgörande af
tuberkelbacillen utanför den sjuke, hvilket sätt förordas af
bakteriologerna och ingalunda bör försummas, men måste – och
detta skulle jag vilja betona särskildt – med en viss
varsamhet användas, så att det ej urartar till ett brännmärkande,
förföljande eller tillintetgörande af de tuberkulöse; och det
andra, det så att säga positiva d. v. s, det sättet, som utgör
hufvudmedlet i verksamheten vid sanatorier, vid anstalter för
skrofulösa barn, vid sommarkolonier för tuberkulösa, vid s. k.
»dispensaires» o. s. v., och som går ut därpå, att höja den af
sjukdomen hotade etter angripna organismens motståndskraft så, att
de i densamma inkomna tuberkelbacillerna förlora väldet. Utan
att försumma den negativa delen af striden måste, tror jag,
hufvudvikten af striden mot tuberkulosen förläggas i den
positiva, i allt sådant, som höjer den enskildes motståndskraft
mot sjukdomen.
Om någon nu frågar, hvad är det då som höjer denna
motståndskraft, så är i våra dagar, dess bättre, ej svårt
att svara härpå. De medel, som på sanatorier, anstalter för
skrofulösa barn, »dispensaires» o. s. v. visat sig vara så kraftiga,
att de kunna skänka lif och hälsa åter åt en organism, som
redan börjat att ligga under i striden mot tuberkelbacillerna,
samma medel hafva naturligtvis i ännu högre grad makt att
underhålla och befästa den af tuberkelbacillerna ännu ej
angripna organismens motståndskraft. Men säg då, hvilka äro
de där undergörande medlen, att vi måtte begagna dem för
oss själfva och andra. Ja, de äro endast de gamla bekanta:
luft, ljus, vatten, föda, hvila, rörelse. Det är ej utan afsikt, jag
satt luften främst i denna rad. Utan luft, eller rättare med
så litet och så dålig luft som vi i allmänhet åtnöja oss –
t. o. m. våra hygieniska auktoriteter kunna ju än i denna dag
predika för oss att ett visst kvantum luft är tillräckligt för
oss i våra bostäder, våra barn i skolan, våra sjuke på
sjukhusen o. s. v. – ja så tror jag, vi få behålla tuberkulosen,
och i samma mån vi gifva fritt tillträde för luften till våra
bostäder, skolor, sjukhus, arbetslokaler o. s. v. i samma mån
skall tuberkulosen försvinna. Men huru skall detta tillgå för
oss, ett folk, som i århundraden lefvat och fortfarande lefver
under trycket af så mången fördom och vidskepelse i
föreställningen om den friska luftens skadlighet, om faran af
»förkylning» m. m. Där ligger det stora hindret, där är det
tror jag, hufvudangreppet bör ske, bibringandet af en ny tro,
tron på, att den friska luften är hälsobringande, och att det är
i den dåliga luften, den som vi bereda oss själfva, i hvilken
vi tyvärr så gärna trifvas, om hvilken vi älska att tro, att vi
omöjligt af den kunna taga skada, huru osund den än månde
vara – att det just är i den, vi hafva att söka faran för
sjukdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
