Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7, 1 April - Några ord om våra svenska kurorter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några ord om våra svenska kurorter.
Större delen af våra svenska kurorter arbeta blott 3
månader på året. Som åtminstone på vissa håll frekvensen är
ringa på slutet af sommaren (stundom äfven i början af
sommaren), händer det att kurorten med två månaders fullt
arbete skall förränta nedlagdt kapital, samtidigt som alla
driftkostnader skola täckas – och de äro ej små. Jag erinrar om
annonsering, byggnaders underhåll, planteringars vård samt
den dyra musiken.
Två fiender till våra kurorter göra, bland allt annat, att
flertalet af dem ha att kämpa med en dålig ekonomi. Ett
ordstäf lyder, att när en brunn sålts exekutivt ett par, tre
gånger, kan den bli en affär, men ej förr.
Den ena fienden är det nästan oförklarliga förhållandet,
att våra kurorter i allmänhet ej älskas af platsinvånarna,
ehuru dessa ha den allra största fördel af kurorten och
stundom rent af till stor del lefva därpå.
Under det att till exempel i Tyskland en kurort är
föremål för invånarnas beundran, stolthet, lofprisande och
understöd, så att t. ex. stadsförvaltningen med borgmästaren i
spetsen ekonomiskt gynnar rörelsen och på alla vis vårdar sig om
den hönan, som värper guldägg åt platsens befolkning, är
här hos oss kanske i flertalet fall det abnorma förhållandet
rådande, att de s. k. »infödingarna» stå i harnesk mot
badortens ägare och förvaltning. Jag var själf i början af
1890-talet under tre år badläkare i Visby. En då ung skribent
tog sig för att anfalla mig i en platstidning. Han
ondgjordes t. ex. öfver att ej varmbad serverades på söndagarna; att
ej den dansanta Visbyungdomen fick hålla baler i anstaltens
bönsal och föreläsningsrum; att ett exemplar af tidningen
»Stridsropet» anträffats bland tidningarna på badhuset m. m.
Han gick så långt, att han skref vilda fantasier om, huru
på Snäckgärdet en praktfull badanstalt med korintiska pelare
skulle resas inom en ej aflägsen framtid, och huru som
genom tillströmmande badgäster guldet skulle strömma in i
Visby. »Hvad nytta har Visby af 200 bigotta mamseller?»
utropade han indigneradt, och så afsköt han sitt grofva
artilleri mot mig med repliken: »Norge ur dina händer, konung!»
Jag tyckte inte det var angenämt att tämligen regelbundet
nedskällas i hans »måndagsepistlar». Och så gick jag in till
badbolagets styrelse i Stockholm med anhållan om afsked.
Min efterträdare fick åtminstone ej mera patienter i Visby,
än hvad jag haft; för närvarande har Visby, ingen kurort
alls. »Kneippbyn» ligger utanför staden.
Om vi beräkna, att de omkring 300 badgäster, som jag
hvarje sommar i 3 år samlade omkring mig, nedlade, lågt räknadt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
