Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, 16 Jan. - Ett blad ur min lefnadshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om man söker öfvertyga dem därom. Ja, när de ändtligen
hafva förstört sin hälsa, kunna de undra, »hvad Gud menar
med det lidande, som han lagt på dem»!!
Då man blifvit så gammal, som jag är, har man erfarit
mycket, som kunde vara till gagn för de yngre, om de
annars ville lära något af gamla gubbar.
Min far var en mycket sträng och bestämd herre. Mitt
föräldrahem var ett i alla afseenden enkelt hem. Maten var
af enklaste slag. Drycken var vatten. Far och mor drucko
ju kaffe hvarje dag. Men för oss barn var det något
sällsynt att få en tår. Klädseln var också mycket enkel. Min
första öfverrock fick jag vid 17 års ålder, då jag skulle fara
till Uppsala. Halsduk bestods oss icke. Jag gick vinter och
sommar med nedvikt skjortkrage, ända tills jag for till
Uppsala. Då gjorde mamma mig och mina två bröder, som reste
på samma gång, en halsduksrosett hvar af en gammal
brokig sidenväst, som tillhörde en äldre bror.
Klockan 8 på kvällen gick pappa till sängs. Då skulle
vi barn också lägga oss. Klockan 5 på morgonen kom han
upp på sitt rum. Då tittade han in till oss pojkar – pappa
hade tio söner. När han öppnade vår dörr, sutto vi i regeln
redan vid boken och hade bäddat igen våra sängar. Denna
vana var ytterst hälsosam. Under hela min Uppsalatid och
länge därefter steg jag regelbundet upp kl. 4 på morgonen.
Men kl. 8 på kvällen gick jag i säng. På de senare åren
har jag visserligen icke stigit upp så tidigt – icke förrän
kl. 6–7. Men min sed att gå i säng kl. 8–9 har jag endast
med sällsynta undantag behållit. Är jag borta på bjudning en
afton hos vänner och bekanta, hvilket ytterst sällan händer,
säkerligen icke oftare än en gång på tre år – så försvinner
jag obemärkt ur sällskapet strax efter kl. 8 och går hem och
lägger mig. Denna vana har gjort, att min sömn är
synnerligen god, 8–9 timmar hvarje natt. En enda sömnlös natt
har jag haft i allt mitt lif, och det var för nära 60 år
sedan. Vad en sådan sömn betyder för kroppens och själens
hälsa och arbetsförmåga, det har jag erfarit. Men det låter
sig icke beskrifvas. Jag kan blott råda unga män och
kvinnor: följen exemplet. Åtminstone som regel. Ären I
stundom nödsakade att göra undantag, så låten dessa bliva så
sällsynta som möjligt. Det är otroligt, hvad mycken hälsa,
lifsglädje och arbetskraft som förspilles genom att sitta uppe
och arbeta eller – ännu mer – prata bort timmar af den
bästa softiden, för att sedan på morgonen sofva bort timmar
af den bästa arbetstiden. Men hvem vill låta öfvertyga sig,
att sådant kan vara synd? Och dock är det en synd, och
att den icke blir ostraffad, det ser man dagligen, om man
har någon blick för lifvet.
År 1859 på våren gick jag öfver ett torg i Uppsala, där
en dalkarl stod och sålde laggkärl. Han hade en balja, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
