Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, 16 Jan. - Följetong: Häxprocesserna i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ohörige förbannelser emot allt det som heligt är, emot sin
vilja.»
Hjälpen korn också till de sorgbundne föräldrarne – i
form af dödsdomar och afrättningar. Regeringen uppdrog
åt Svea hofrätt att rannsaka om »det ynkeliga trollväsendet
och Satans raseri.» Den. kvinna, som först förhördes, var
den förut nämnda Anna Månsdotter, mössmakerska till yrket.
Hon nekade ståndaktigt till barnens alla beskyllningar och
såg i själfva verket klarare i saken än både åklagare och
domare. Det var uppenbart, sade hon, att mycket af det
barnen påstodo sig ha upplefvat hade varit idel drömsyner,
och annat hade elaka människor inbillat dem. »De hafva
väl anförare med sig, som gifva dem in hvad de skola säga,»
yttrade hon och tillade, att det vore bättre för barnen, om
de hölles i skolan, än att de skulle så löpa på gatorna. »Om
jag kunde frälsa barnen med mitt blod, ville jag gärna låta
mitt lif», sade hon till sist.
Mot sitt ståndaktiga nekande dömdes emellertid både
hon och Näslöskan samt dennas syster att halshuggas och å
båle brännas. När dödsdomen öfver Näslöskans syster var
afkunnad, yttrade det stackars offret: »Nå i Jesu namn!
Oskyldig är jag. Gud upplyse eder och låte eder ha fällt en
sådan dom, som I kunnen försvara!»
Trolldomsraseriet tilltog emellertid så våldsamt, att
regeringen fann sig föranlåten tillsätta en stor
rannsakningskommission, bestående af både jurister, präster och läkare, bland
dem Urban Hjärne. Inför denna domstol infann sig
kyrkoherden i Jakobs församling, magister Magnus Pontinus, med
fem egna barn och tre brorsbarn mellan 11 och 6 års ålder,
hvilka alla påstodo sig föras till Blåkulla af en namngifven
trollpacka, Tysk-Annika kallad. Kyrkoherden, som blindt
trodde på barnens berättelser om satans och trollkonornas
anfäktelser, inlämnade senare till rätten elfva stycken s. k.
oböner af det slag, som brukades i Blåkulla. Han hade
upptecknat dem efter barnens diktamen och försett dem med
följande »Rubriqve»: »De försmädelige oböner, som den onde
fienden, såsom en diefwul och Gudz försmädare, och en Satan
eller menniskio fiende lärer de arme barnen.» I kanten hade
Mäster Måns antecknat: »Contextus[1]
wijser nog att ded är intet barnadicht.»
Mot samma Tysk-Annika uppträdde äfven en annan
prästman såsom åklagare. Han anförde mot henne, följande
synnerligen graverande bevis på häxeri: både af sin moster och
sin kusin Anders hade han hört, att Annika, »den tiden hon
hos hans morsyster jäste och bryggde öl till salu, brukat
därvid många vidskepelser. Särdeles skall drängen Anders,
som hjälpt henne brygga, hafva för honom sagt, att när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
