- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
136

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9, 1 Maj - Arbete och hvila. - Bentransplantation (benöfverföring}.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En. af världens största tänkare har sagt, att det är flera,
som rosta bort, än som slitas upp. Man uppslites ej af
lämpligt arbete. Om arbete växlar med hvila, betyder det blott
lifsförnyelse.

Låt oss söka utföra det mesta möjliga arbete. Det är
just verksamma män och kvinnor, hvilka aldrig ge tappt,
som föra utvecklingen framåt.

Då och då böra vi taga en kort hvilostund. Så spara
vi hjärtat. Sömnen är en säregen art af hvila. Endast under
sömnen har vårt nervsystem fullständig rö. Utan sömn kan
man ej lefva mer än 11 dygn, utan dryck 20 och utan mat
40, men redan efter fjärde dygnet förlorar man medvetandet,
om man icke får någon sömn alls. Sömn är det bästa
läkemedlet. Väck aldrig en människa för att ge henne medicin.

Sömnlöshet beror ofta på sinnesrörelse. Gladstone tog aldrig
sina statsbekymmer med sig i sängkammaren, om så hela det
brittiska rikets välfärd stod på spel.

Orsaken till sömnlöshet kan också vara, att blodtillströmningen
till hufvudet är för stor. Man kan draga ned blodet
till fötterna genom ett växelfotbad. (Man håller fötterna tre
minuter i varmt vatten, så varmt man kan tåla, och därpå
en half minut i kallt och omväxlar så tre gånger med det
kalla sist.) Man hvilar bäst, då man ligger utsträckt och har
lågt under hufvudet.

*



Bentransplantation (benöfverföring}.

Macewen hade i midten på 1870-talet till behandling
en 5-årig pojke, hvilken fått så godt som hela sitt ena
öfverarmsben förloradt genom benröta (septisk osteomyelit.) Till
ersättning för detta inlades inter-muskulöst i deri fullkomligt
slankiga armen en mängd små, sönderhackade, med
benhinna (periost) försedda fragment af crista tibise
(skenbenskammen) från en annan, 6 år gammal pojke. Och 30 år
senare företedde förstnämnde patient ett godt funktionellt
resultat och ägde enligt röntgen ett något krokigt men i öfrigt
välbildadt öfverarmben (humerusdiafys.)[1]

Hvad är orsaken till det goda resultatet? Jo den, att
de inplanterade nya benstyckena på sina nya platser haft en
uppgift att fylla. I motsatt fall (om de helt enkelt inlagts
hvar som hälst i en omgifning af mjukdelar) skulle de ha
förhållit sig som »en död kropp» och med tiden resorberats
(uppsugits.)




[1]
Doktor Abraham Troell, Allm. Sv. Läkartidningen 1917, n:o 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free