Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - Läkarens tystlåtenhetsplikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läkarens tystlåtenhetsplikt.
Af professor P. Brouardel.[1]
Författaren, professor i rättsmedicin i Paris, har på ett
uttömmande sätt och med många exempel ur det praktiska
lifvet belyst detta intressanta spörsmål, en fråga som sedan
sekler- gör anspråk på att uppväcka lifliga och talrika
debatter.
Han erkänner själf det omöjliga att åstadkomma ett
arbete, det där skulle kunna lösa alla svårigheter, utan har
han hufvudsakligen sökt välja de sidor af läkarens
tysthetsplikt, rörande hvilka han oftast blifvit rådfrågad af
kamrater.
Det är icke lagstiftaren utan läkarne själfva, som redan
från början betraktat yrkeshemligheten såsom en plikt. Så
framhålles den i Hippocrates’ ed hvilken alltid utgjort ett
rättesnöre för de franska läkarne. Medicinska fakulteten i
Paris hade 1599 sammanfattat denna skyldighet i följande
korta formel: <i>Aegrorum arcana, visa, audita, intellecta,
eliminet nemo.[2] Inom området för läkarens tystlåtenhet faller
således icke blott hvad som blifvit honom anförtrodt, utan
äfven allt det som han på grund af sin undersökning sett, hört
eller förstått.
Då slutligen den franske lagstiftaren så att säga
legaliserat denna plikt genom att i strafflagen belägga med straff
öfverträdelsee häremot (utom i de fall lagen annorlunda
bestämmer) från en till sex månaders fängelse eller 5–500
francs böter, så har han därmed ingalunda velat gifva
läkaren ett privilegium, utan fastmera skydda de sjuka mot
möjliga indiskretioner.
Komma vi så till de fall, i hvilka lagen anbefaller denna
tystlåtenhet.
Intill år 1886 hade de franska juristerna hyllat den
principen, att röjandet af en hemlighet endast blef straffvärd i
den händelse, att därmed förenats en afsikt att skada, men
efter denna tid har det ansetts riktigt att låta denna
inskränkning bortfalla; därtill bidrog i väsentlig mån följande
händelse. En läkare Watelet hade nämligen i tidningen
»Voltaire» låtit införa en sin patients sjukhistoria </i>(cancer
testis)</i> i minsta detalj. Det ryktet hade blifvit utspridt, att
den sjuke, som sändts till AJgier, därstädes fått sin sjukdom
hastigare utvecklad på grund af värmen, och det var för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
