- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
153

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - Läkarens tystlåtenhetsplikt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skydda sig mot dessa osanningar dr Watelet ansåg sig böra
taga den offentliga tidningspressen till hjälp, desto hellre som
hans afsikt ingalunda var att skada sin klient eller dennes
familj. Detta rättsfall blef emellertid ett prejudikat, och
Watelet dömdes i alla instanser till 100 francs börer.

I frågan om indrifvandet af honorar kunna lätt uppstå
delikata frågor. En gift kvinna, hvars man t. ex. vistas på
någon längre resa, blifver hafvande, förlöses af en läkare
och vägrar att ersätta, hvad denne begär. Frågan, huruvida
denna angelägenhet kan dragas inför domstol, måste besvaras
nekande.

I ett annat fall hade en läkare behandlat en gift kvinna
för en åkomma, hvilken omöjliggjorde hafvandeskap.
Fullständig hälsa inträdde, och begärde han för sin behandling
1,000 francs, men då han blott erhöll 250, rådfrågade han
några kolleger, om han borde söka utfå sin rätt på juridisk
väg. Han erhöll det rådet att nöja sig med det som bjudits,
såsom mest öfverensstämmande med yrkets värdighet, huru
rättmätig än hans fordran kunde synas.

Detta likväl blott i den händelse att läkaren vid en
blifvande process ej kan iinderlåta att omtala hvilka sjukdomar
han behandlat. I det stora flertalet dylika fall torde det
vara tillräckligt att såsom stöd för sina kraf framlägga, att
så och så många sjukbesök blifvit gjorda och så och så många
konsultationer, utan att ingå i närmare detaljer.

Men i undantagsfall kan man tänka sig, att
tystlåtenheten bör vara absolut.

För att belysa den franska rättsuppfattningen relateras
ett rättsfall från 1860-talet. En läkare hade instämt en viss
person för utfående af 300 francs, ett arvode för lämnad
sjukvård åt bland andra dennes hustru, hvilken upprepade
gånger företett symptom af venerisk sjukdom, öfverföra af
mannen, allt tydligt utsatt i stämningsskrifvelsen. Denne
uttog motstämning, och läkaren dömdes till 1 års fängelse, 500
francs böter jämte skadestånd etc.

Några hafva föreslagit, att läkaren i sådana ömtåliga
angelägenheter skulle kunna förtro sig åt sin advokat, hvilken
såsom sådan ju ock är bunden af tysthetsplikt. Häremot
invänder författaren, att hvad den enes juridiska biträde
känner, måste äfven blifva upplyst för den andra partens,
och huru är det sedan möjligt att undvika offentlig
diskussion härom?

Om det i hittills berörda fall gäller blott läkarens egna
intressen, så ingår författaren därefter på frågor, där ock en
tredje person måste tagas med i räkningen, nämligen vid
äktenskaps ingående.

Vikten af att uppställa en bestämd åsikt för att leda ens
uppförande framhålles. För egen del har författaren för sed,
att då en person vill spörja i något slags angelägenhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free