Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - Läkarens tystlåtenhetsplikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis förhållandet detsamma i motsatt riktning, men äfven
därvidlag kunna händelser inträffa, som nödga en att bryta
denna regel. Ett nyfödt barn med ärftlig syfilis bör
uppfödas artificiellt, om dess moder är död eller ej kan själf gifva
di. Af en eller annan anledning måste emellertid amma
anskaffas, som enligt domstolen i Dijon, på grund af ett
rättsfall 1863, i så fall bör underrättas om den risk hon löper,
hvilken fara hon likväl enligt författaren ingalunda kan lära
sig förstå i alla dess konsekvenser.
Äfven inom armén har läkarens tysthetsplikt varit
föremål för officiellt uttalande. I fråga om huruvida
militärläkarna behöfde lämna rapport om arten af officerarnes
sjukdomar, förklarade krigsministern 1845, att detta visst icke
kunde åläggas dem, enär de i allt sitt görande och låtande
voro läkare och icke poliser.
Därpå beröres ytterligare den viktiga frågan om läkarens
förhållande till sjukkassor, större ackord o. d.; dessa hafva
för vana att af vederbörande läkare infordra sjukbetyg, och
i vissa fall mister den sjuke all hjälp, då han exempelvis är
behäftad med venerisk åkomma. Detta synes författaren
alldeles fördömligt såsom stridande mot fransk lag. I Lille
blef ock en läkare på 1880-talet dömd till 16 francs böter,
enär han för ordföranden i en sjukkassa därstädes
uppenbarat en dess medlems sjukdom. Att, såsom i vissa sjukkassor
sker, utestänga en eller annan sjukdomsform, venerisk sjukdom
eller alkoholism, från möjligheten att erhålla sjukhjälp strider
mot all mänsklig rättvisa, så länge den fastlagit, att patientens
sanitära bästa bör i första hand afses; följden blir lätt annars,
att dessa lidanden fördöljas och förvärras.
For att slutligen yttra några ord om läkaren i hans
egenskap af sakkunnig vid brottmålsundersökningar, så äro här alla
akterna hemliga enligt 1808 års lag. Hvad läkaren alltså
genom sina efterforskningar kunnat uppenbara, har han endast
att omtala för undersökningsdomaren eller den
magistratsperson, som förordnat honom, samt bör noga akta sig för att
svara på frågor af advokater och andra mer eller mindre i
målet intresserade. Då saken blifvit afgjord, står det honom
emellertid fritt att bekantgöra hvad som synes honom äga
vetenskapligt intresse. Man tanke sig lätt följden af
oförsiktiga yttranden, icke mindre för en sedermera alldeles
oskyldig befunnen, än för t. ex. offret i en våldtäktsaffär.
Därpå öfvergår författaren i kapitel 3 till de fall, där
lagen fordrar röjandet äfven af yrkeshemligheter. Först och
främst äger detta rum beträffande sammansvärjningar mot
statens säkerhet; vidare vid falskmynteri och yttre skador
erhållna i slagsmål; detta senare enligt ett edikt från 1666,
som på grund af dåtida politiska oroligheter befallde
vederbörande läkare att uppgifva namnen på alla dem, som de
hade under behandling för sår erhållna i upplopp o. d. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
