Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Kronofogde C H. von Mentzers anförande i förbudsfrågan i Riksdagens första kammare den 5 mars 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
familjelycka och sina efterkommande, och då personer drifva
affär med rusdryckerna på det viset, att de, tänkande endast
på sig själfva och den penningevinst de för tillfället kunna
göra sig, ej bry sig om att den vinst, de tro sig göra. erhålles
på bekostnad af otaligas välfärd. De möta en erinran härom
med en föraktlig axelryckning och med de kända orden:
»icke skall jag taga vara på min broder?» Rusdryckerna
hafva en starkt i dagen framträdande egenskap och det är,
att de lofva rundt men hålla tunt. Åt den, som förtär dem,
lofva de lycka och styrka. Han tror att han får det för en
stund, men hurudan blir verkligheten? Hurudan är lyckan,
när hon uppenbarar sig efter ett tillfälligt rus i själf förakt
och illamående, eller när hon betraktas af den, som vid
lifvets slut oser, att rusdryckerna ruinerat honom och hans
närmaste? Åt dem, hvilka upptagit rusdryckerna för att drifva
affär med dem, lofva de guld och gröna skogar. Huru hålla
de sitt löfte till dessa personer? Det kan hända, att dessa
personer kunde samla penningar, men huru var det med
lyckan? Erfarenheten har sagt sitt ord om den lyckan i det
obestridligt sanna ordspråket, att det är ingen välsignelse med
brännvinspenningar. Nej! Det hvilar sedan gammalt en dom
öfver det sinnet, som tillåter sig missbruka rusdryckerna,
utgående från den grundsatsen: »icke skall jag taga vara på
min broder?» Det är hemskt och allvarligt, när broder
låter sitt handlingssätt mot broder ledas af den grundsatsen.
Men ännu hemskare och allvarligare skulle det vara, om
allas vår älskade moder Svea skulle låta sig ledas af den
grundtanken: »icke skall jag taga vara på mina söner? Jag vill
se denna fråga blott från den ekonomiska sidan. Om blott
jag får de inkomster, jag anser för mig nödiga, så frågar
jag ej efter mina söner». Skulle ett sådant betraktelsesätt
få göra sig gällande, kan man med skäl undra huruvida icke
vårt kära, vårt älskade fosterland kommer under samma dom,
som obevekligen visat sig gå öfver de enskilda personer,
hvilka i förvärfsafsikt missbrukat rusdryckerna.
Nu tycker jag mig höra någon säga: »det är sannt,
det ligger åtminstone beaktansvärda sanningar i ett sådant
betraktelsesätt som det nu framhållna. Men det är dock endast
idéer. Det är ord och tankar, som endast tillhöra idealernas
värld. De gå ej att realisera. Vi måste komma ihåg att vi
äro på jorden. Vi få ej glömma realiteterna. Vi få ej
glömma att det finnes fler intressen att arbeta för än
nykterheten. Vi få t. ex. ej förgäta friheten. Friheten är en så
stor sak och dess kraf äro så berättigade, att hvarken det
ena eller det andra får eller kan undertryckas.» När jag
hör sådant tal, kommer alltid i mitt minne bilden af en af
vårt lands ädlaste söner, hvilken med ifver och hänförelse
ägnade sina bästa krafter åt lösningen af rusdrycksfrågan.
Jag syftar härvid, såsom alla torde ana, på honom, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
