- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
164

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Kronofogde C H. von Mentzers anförande i förbudsfrågan i Riksdagens första kammare den 5 mars 1910.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

banerförare i de strider, hvilka slutade med
husbehofsbränningens afskaffande, på Per Wieselgren. När han på sin tid
möttes af sådana invändningar, att det går icke, Friheten och
dess kraf kunna och få icke undertryckas, svarade han:
»begreppet frihet kan missförstås och missbrukas. Och man må
gifva huru stort erkännande som hälst åt friheten, så får
man dock ej glömma att det finns något, som är större än
friheten, och det är kärleken. Komma dess kraf i kollision
med kraf, som åberopa sig på friheten, så måste de senare
vika». Per Wieselgrens åskådning segrade. Vi hafva alla
njutit frukterna däraf och hafva anledning att vara tackamma
därför.

Ja! Nu säger någon mycket förständig man: »det var
den saken och den tiden. Det var något helt annat. Nej!
Nu gäller det rusdrycksförbud. Och det går då rakt inte.
Det lilla Sverige skulle göra sig löjligt inför sina stora
bröder i nationernas brödraförbund. Det är ingen af de stora
bröderna, som beslutat sig härför och då kunna vi icke det
heller».<footnote>
Ryssland har under världskriget som bekant gjort det.
                                        Red.
<footnote> Till svar härå vill jag peka på, huru det gått ined
många enskilda personer. I mina yngre dagar har jag
träffat mer än en i samhället högt aktad man, som omtalat huru
han, när han i sin ungdom beslöt sig för rusdrycksförbud
för sin person, från höger och vänster möttes med de ropen
»Det går ej i längden». Vare sig det gällde affärsmannen,
handtverkaren eller tjänstemannen, menade man, att han ej
kunde slå sig fram utan att deltaga i rusdrycksbruket. Men
den unge mannen beslöt sig för att med Guds hjälp gå den
väg, hvarom han var öfvertygad, att den var den rätta. Det
gick bra för honom. Till en början kunde det vara litet
knaggligt för honom, men snart fann man att den där, som
gick sin egen väg, var en solid och värdefull
samhällsmedlem. Måntro det ej skulle kunna gå på liknande sätt med
gamla Sverige, om det nu följde den enskildes exempel och
ej brydde sig om skriken från olika håll? – »Ja! Det kan
väl vara», säger åter någon, »men det går icke i alla fall.
Våra ekonomiska förbindelser med utlandet lägga
oöfverstigliga hinder i vägen för rusdrycksförbudet.» Måntro det? Är
det så, då äro vi ej längre ett fritt folk. Då är det slut med
den rätt som vi förr ansett oss hafva, då vi med glädje och
hänförelse sjungit om »frihetens stamort i norden». Vi inse
att rusdrycksförbudet vore en välsignelse, men vi sakna
frihet att genomföra det. Är det verkligen så? Åh nej! Hafva
vi kärlek, som vill offra mycket när det gäller mycket, och
hafva vi mod att såsom de nyss nämnda enskilde männen
med Guds hjälp gå vår egen väg, så är jag öfvertygad, att
vi skola få göra samma erfarenhet som dessa män. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free