Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Kvacksalveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaring, att sjukdomen härledde sig från
»öfveranstränning, förkylning och njurlidande». Den sjuka afled kort
därefter. Hennes lik blef obduceradt, och obduktionsprolokollet
insändes till medicinalstyrelsen, eom i sitt utlåtande förklarade
bland annat följande. Någon kortare tid före sin död hade
den sjuka insjuknat i akut inflammation i blindtarmens
maskformiga bihang. Hennes död hade förorsakats af allmän varig
bukhinneinflammation till följd af bristning af det inflammerade
blindtarmsbihanget. Det lede knappast något tvifvel, att
blindtarmsinflammationen kunnat genom i tid företagen operation
botas, och icke heller vore den möjligheten helt utesluten, att
sjukdomen gått till hälsa äfven utan sådan läkarbehandling,
om den lämnats i fred för obehörigt ingrepp. Att
bristningen å blindtarmsbihanget föranletts af handåverkan, torde,
fortsatte medicinalstyrelsen, icke på giund af hvad i målet
upplysts kunna bestämdt påstås. Visserligen lämnade, å ena
sidan, bland annat blödningen i stora nätet stöd för
antagandet, att å buken öfvats ganska kraftigt våld, men å andra
sidan vore det otvifvelaktigt, att bristningen kunde hafva
uppstått till följd af blindtarmsinflammationen själf,
oberoende af yttre våld. Det vore emellertid uppenbart, att
kvacksalfvarens förfarande vid »magmassagen», hvilket tydligen
varit mycket hårdhändt och oaktsamt samt under gifna
förhållanden för den sjuke synnerligen farligt, icke kunnat
undgå att menligt inverka på sjukdomen, i det att detsamma
varit ägnat att befrämja en allmännare utbredning af
bukhinneinflammationen. Det vore också antagligt, att på detta
sätt den olyckliga utgången af sjukdomen påskyndats.
Medicinalstyrelsen förklarade slutligen, att det kunde antagas,
att kvacksalfvarens förfarande medverkat till den sjukas död.
Kvacksalfvåren blef emellertid af häradsrätten frikänd i detta
afseende, enär han icke vore lagligen förvunnen att hafva
vållat döden eller kunde anses hafva föröfvat misshandel,
ehuru han visat groft oförstånd vid behandlingen af
sjukdomen.
En f. d. sjuksköterska, som i en trakt i södra Sverige
utöfvat en omfattande läkarverksamhet, åtalades för att i ett
fall hafva genom grof vårdslöshet vållat annans död. Af
protokollen i detta mål framgår följande. En hemmansägare
hade blifvit sparkad i hufvudet af en häst, så att ett stort
gapande sår uppstått. För behandling häraf hade
sjuksköterskan tillkallats. Efter att hafva rådt den sjuke att söka
lasaretts vård, hade hon likväl tagit hand om såret och
därvid, enligt egen uppgift, först tvättat såret rent och därefter
sytt igen det och förklarat, att hon efter 8 dagar åter skulle
se till den sjuke. Efter denna tid hade hon åter besökt
honom och därvid tagit ut styngen och lagt kompress å såret.
Ett par dagar därefter fördes den sjuke till lasarettet. Om
den därvid företagna undersökningen af såret förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
