- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
181

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, 16 Juni - Läkare, stat och allmänhet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig det. Slutligen känner han sig frisk igen. Ville nu
läkaren, liksom advokaten, komma med en detaljerad, om än
aldrig så moderat räkning, skulle patienten sannolikt blifva
upprörd öfver en sådan oförskämdhet. »Det var ju dock icke
vardt att tala om; det har då doktorn själf så ofta sagt; på
3 månader har han blott skrifvit 4 recept åt mig; och för
det skickar han en sådan här alnslång räkning! Nej,
läkarnas snålhet blir allt värre och värre! De kunna intet, de
veta intet, och likväl skall man betala dem! Läkareståndet
sjunker ständigt allt djupare och djupare» o. s. v.

Detta är icke påhitt af mig, mina herrar! Det
förekommer dagligen i den praktiserande läkarens lif. Den sjuke
kommer ju till läkaren såsom till en vän, en fader, en
humanitetens präst. Men en vän, en fader, en präst vill icke taga
betalt för ett råd.

Just denna publikums, för läkaren i och för sig
smickrande, ståndpunkt förer nu allt för ofta därhän, att läkarens
godhjärtenhet och socialt hjälplösa ställning missbrukas.
Visserligen finnas också människor, som icke blott känna den
största tacksamhet för läkarens uppoffrande verksamhet, utan
också löna honom materiellt efter råd och lägenhet; men stort
är deras antal icke, och dock kan läkaren blott lefva af dem.
Man tror väl, att detta förhållande utjämnas hos en
sysselsatt läkare. Hvad några gifva för litet, gifva andra i
öfvermätt. Ja, äfven de finnas, som i öfversvallande
tacksamhetskänsla öfverskrida den sedvanliga måttstocken, ja, till och
med sin egen materiella förmåga för att visa sin erkänsla;
men dessa äro »aves raræ»[1], och de flesta läkare måste ofta
vänta i åratal, innan de en gång finna en sådan bland sina
patienter.

Det skall enligt min mening i framtiden också blifva
läkarekamrarnes uppgift att direkt eller indirekt inverka på dessa
förhållanden.

Låt oss blott bortlägga all sentimentalitet! Om man
skall sätta läkarne i en egen kategori i samhället, kunna de
blott betecknas såsom handtverkare; de drifva ett
konsthandtverk, få efter aflagd examen koncession därtill af staten och
vilja lefva, af hvad de förtjäna.

Det skulle visserligen vara mycket vackert, om alla
läkare privat eller af staten och kommunerna voro så ställda,
att de, om också blott under blygsamma förhållanden, kunde
uppehålla lifvet utan att påyrka någon materiell belöning för
de råd, de gifva; men I torden väl medgifva, att detta af
många orsaker är en tanke, som icke låter sig realiseras.

I andra länder, isynnerhet England, som också är ett
gammalt kulturland, hvars humanitets-institutioner och
sanitära inrättningar för alla andra stater borde vara ett lysande
exempel, har i fråga om läkarens förhållande till publikum


[1]
"Sällsynta fåglar".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free