Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13, 1 Juli - Tuberkelsmittan och medlen mot dess spridning i hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nötkreaturstuberkulos ej förekommer. Undersökning af befolkningen i olika
trakter har gifvit vid handen, att utbredningen af
lungtuberkulos kan vara högst olika: från 0,39 proc. (Rautasalmi
socken i Finland enligt Dreijer) till öfver 10 proc.
(Neder-Luleå-trakten). Körteltuberkulos förekommer vida ymnigare.
Nötkreaturstuberkulos varierar i olika trakter från O till 65
proc. I somliga trakter af Tyskland finnas tuberkelbaciller
i 50 proc. af alla mjölk- och smörprofver, som undersökts,
För att en tuberkelsjuk skall kunna sprida smitta, fordras,
att tuberkulosen skall vara »öppen», d. v. s. att
tuberkelbaciller från de angripna delarna skola komma ut i
omgifningen. I fråga om lungtuberkulos fordras alltså, att den
angripna lungdelen skall stå i förbindelse med yttervärlden,
att afsöndring därifrån äger rum och att denna afsöndring
innehåller tuberkelbaciller. Denna drifves nu genom hosta
upp genom luftrören och struphufvudet (på sistnämnda
ställe emellanåt åstadkommande struptuberkulos) upp i svalget
för att antingen utspottas genom munnen eller nedsväljas.
Det senare är vanligt hos barn och svårt sjuka personer.
Förekomsten av upphostning kan naturligtvis direkt iakttagas,
men merändels är man hänvisad till den sjukes uppgift, att
upphostning förekommer eller icke. Då det kan ligga i den
sjukes intresse att fördölja, att han har upphostning, är det
säkrast att icke låta sitt görande och låtande bestämmas af
den sjukes uppgifter, utan att vidtaga åtgärder mot smittans
spridande i alla fall af lungtuberkulos, där rassel höres,
tydande på närvaron af slem. Upphostningen han äfven variera.
Om ingen upphestning finnes i dag, kan det finnas i morgon,
beroende på en förkylning eller dylikt. Upphostningens
beståndsdelar kunna äfven växla, särskildt förekomsten däri af
tuberkelbaciller. Det kan hända, att många upphostningsprof
få undersökas, innan tuberkelbaciller anträffas. Man gör
därför klokt i att vara försiktig i alla fall, där förhållandena
äro sådana, att fara för smitta kan tänkaso föreligga, äfven
om tuberkelbaciller ej genast anträffas. Å andra sidan i
sådana fall, där förhållandena ej gifva anledning misstänka
förekomsten af smittsam upphostning, bör man akta sig att
föreskrifva försiktighetsåtgärder, som här äro onödiga och
endast gifva näring åt bacillskräcken. Det är dispensärläkaren,
som i hvarje fall bör afgöra, om försiktighetsåtgärder skola
vidtagas samt delgifva sköterskan detta. Barn hafva, som
sagdt, i allmänhet ingen upphostning, emedan de nedsvälja
den. I sådana fall kan smitta meddelas åt
tarmuttömningarna. I ännu högre grad är detta fallet vid tarmtuberkulos.
Vid tuberkulos i urinorganen kunna baciller afgå med urinen.
Vid hudtuberkalos, dit äfven lupus hör, kunna baciller direkt
aflämnas från de sjuka huddelarna. Vid ben- och
ledtuberkulos, där öppna sår eller fistlar finnas, förmedlande
förbindelsen mellan sjukdomshärden och hudytan, kunna
kringliggande hudpartier och förbandsartiklar blifva besudlade af
bacillhaltigt var. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
