Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 15, 1 Aug. - Om blodfullhet eller pletora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cirkulerande blodmassan. Sedan denna tid ha dylika tillstånd
i själfva verket befunnits ganska vanliga, och man ser
sålunda, att en individ under längre tid har ett alldeles för
"starkt blod", utan att några andra sjukdomar gifvit
anledning därtill.
Redan länge hade man iakttagit, att ett ökadt antal röda
blodkroppar kan uppträda såsom en följd af andra sjukdomar,
särskildt vid hjärtfel med cirkulationsrubbningar, men äfven
efter vissa förgiftningar såsom med fosfor, arsenik m. fl. ämnen.
Men äfven vissa yttre omständigheter kunna bidraga till en
ökning af de röda blodkropparna. Så t. ex. starka svettningar,
stora äggvitrika måltider; vidare s. k. höglandsklimat och
hafsklimat, särskildt sjöresor. Alla dessa inflytanden äro dock
af öfvergående natur, och blodet plägar, sedan dessas
inverkan bortfallit, snart nog återtaga sin normala
sammansättning.
Den sjukliga och mera kroniska blodöfverfyllnaden
(pletoran) åtföljes gärna af en del mer eller mindre
karaktäristiska symtom. Först och främst en konstant, högröd
ansiktsfärg, kraftigt röda läppar och fingertoppar. I många fall kan
dock ett ökadt antal röda blodkroppar finnas, utan att
ansiktsfärgen är påfallande röd. Den kan t. o. m. vara så blek,
att den kan bibringa ytlig undersökare den uppfattningen,
att patienten har "blodbrist". Särskildt ofta göres detta
misstag med unga neryösa personer. De behandlas länge med
dåligt resultat för blodbrist och lida i själfva verket af
blodöfverfyllnad. Detta plägar i regel förvärra de öfriga
symtomen. Dessa äro nämligen först och främst af s. k. nervös
art, hufvudvärk, trötthet och olust vid arbete, stundom lindrig
yrsel, ja, t. o. m. svindel, benägenhet att falla i sömn under
dagens lopp och en allmän nervös retlighet i lynnet. Hos
kvinnorna är ofta menstruationen ovanligt riklig och förenad
med ökade besvär. Vidare ser man ej sällan förstoppning
och benägenhet för näsblod eller andra symtom, blödningar
från mage och tarm (hämorroider). Den objektiva
undersökningen visar mången gång en vanligen lindrig mjältförstoring
såsom i de af Vagner beskrifna fallen, ehuru långt ifrån
alltid, samt en ändring af blodbristen bl. a. så, att antalet
röda blodkroppar och mängder blodfärgämne (hämoglobin)
ökats. Ökningen af de förra är dock relativt alltid större
än af det senare. Förf. har sett flera fall, hos hvilka, utan
att hälsan varit i högre grad störd, i stället för det normala
antalet röda blodkroppar, cirka 5 millioner, antalet varit ökadt
till den dubbla, ja tredubbla mängden.
En dylik blodfullhét synes ingalunda vara ovanlig i våra
dagar och har måhända ifågot samband med det nutida
lefnadssättet. Den träffas vanligast i den yngre medelåldern
och nästan lika ofta hos män som hos kvinnor. Detta
kroniska sjukdomstillstånd är icke direkt dödande, men kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
