Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16, 16 Aug. - Tandborsten i salt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den med bakterier. Hvarje strå i tandborsten blir därmed
en vaccinationsnål, som lätt sårar och inympar, hvad den
bär; i detta fall alla möjliga bakterier, som komma i den
från munnen eller utifrån genom handtering, dålig förvaring
o. s. v. . . ,
Ofta blöder tandköttet efter borstning. Blodet bär då
syn för sägen att gnidits sönder. Säkert är ock, att genom
nog starkt förstoringsglas skulle ofta små, icke synligt
blödande rispor i tandköttet upptäckas. Dessa kunna vara,
ännu farligare, ty här bortspolar ej blod bakteriesådden.
För baciller finnes knappast någon bättre plats än en
fuktig tandborste. Väta, rumvärme, ostördhet, smuts m. m.,
allt uti ett, finnes i tandborsten, där mellan håren, från
spetsarna till djupt in i fästena samt i bensprickor och trådar,
äro ideella skrymslen för deras trefnad. Här ha de mat,
här trifvas de, här förökas de mångmilliontals, och här lura
de ostört på att vid första tillfälle komma in i
munslemhinna, människoblod, människoväfnad.
Vore det icke skäl att alldeles kasta bort tandborsten?
Säkerligen största skäl i världen, om man kunde hålla
tänderna rena med annat. Så skulle kunna ske med fingrar
och bomull, men det toge för mycken tid, äfven för dem,
som söka döda tiden. Tandborsten kommer nog att stanna
kvar och blifva till välsignelse, om den användes rätt, om
den vidare är mycket mjuk och slutligen om den hålles
riktigt ren. 1) Att skölja borsten med vatten och sedan
hänga upp den, gör den mindre ren än en disktrasa, som
Sköljes upp och får torka, hvilket senare icke ens tillåtes
borsten, ehuru fukt är bacillernas allmännaste lifsvätska.
För öfrigt, vore tandborsten torr, skulle den vara styfvare
och rifva än skarpare. 2) Att koka den 5 min. före och
efter begagnandet skulle vara bot mot bacillfaran, om den
genast inlades och förvarades sterilt. Men det går ej i
praktiken. 3) Att utsätta borsten för starka
smitt(bakterie)-dödande medel, kunde man också göra, men dessa måste då
få inverka länge nog; ty äfven ett så starkt medel som
neddoppning i 5 proc. karbollösning dödar icke alla bakterier.
Ett bra, men väl omständigt sätt är att efter renspolning
lägga tandborsten i en tät glastub, vari utvecklas formol
eller andra nog starka antiseptiska ångor och det i sådan
mängd att det verkligen gör nytta. Från sådana
formoltandborstbehållare luktar man nog formol, men det är icke
nog. Ångorna skola där vara så starka, att man storknar,
då näsan stickes dit; ty för rengöring (desinfektering) af
rum t. ex. fordras en sådan mängd och det för 12–24
timmar att man icke ens kan öppna dörren utan att det börjar
svida i näsa, ögon och lungor. Hvarje ny metod, som
praktiskt kan hjälpa oss stackare, är välkommen. 4) Sista
förslaget lyder: tandborsten i salt. Förslaget ät gjordt af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
