Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16, 16 Aug. - Matnyttiga växter. - Varning för myrsyra som konserveringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Matnyttiga växter.
Det är ondt om grönsaker i sommar, och det.som finns
kostar som en naturlig följd däraf omänskliga massor med
pengar. Och säkert blir det inte billigare fram emot hösten
och vintern. Därför är det af vikt att man tar vara på allt
i matväg som kan tas gratis eller som annars kastas bort,
därför att folk inte förstår att det med största fördel kan tas
till vara. Mollan smakar alldeles förträffligt anrättad som
spenat, är fullt ut lika god och mera närande. Den tillhör
också samma växtfamilj som spenaten. Den vanliga stora
nässlan, kan också under hela sommaren användas som
spenat, men blir mjällare och ljusare om den blandas upp
med molla eller sallatsblad; man kan då mycket väl ta
sallat som inte knutit sig. Alla dessa växter lämpa sig
mycket bra för inkokning eller lufttorkning för
vinterförvaring.
Rödbetsblad och rödbetsstjälkar smaka alldeles utmärkt
kokta som sparris och att äta med rört smör, om man så
hafva kan, annars får man nöja sig utan. Ofantliga mängder
sådana blad och stjälkar kastas bort, och så är också
vanligen förhållandet med rabarberns blomkolfvar och blad, av
hvilka de förra lämpa sig utmärkt till stufvning, om man tar
dem just då de börja att öppna sig. Bladen äro utmärkta
till spenat.
Om endast allt som verkligen är godt och ätbart
tillvaratages, borde vi sannerligen inte behöfva lida nöd, äfven om
de odlade växterna ge en klen skörd. –
Beträffande kreatursfoder är det helt enkelt upprörande
hvilka mängder tjänligt sådant som inte tillvaratagas.
Bladvassen får på de allra flesta trakter stå kvar och gulna till
ingen nytta, och ändå är den ett utmärkt närande och
mjölkdrifvande kreatursfoder. Ett annat dylikt, af hvilket endast
en bråkdel tas till vara, är löf. Det är hela rikedomar i
foderväg som på detta sätt få ruttna bort. Alla, som kunna,
måste samla i lador och visthus allt hvad som samlas kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
