- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
278

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, 16 Sept. - Fosterfördrifning, en skamfläck på vårt samhällslif. - Hvarför jag lämnade skyttegrafvarne.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svårigheten att försörja flera barn; de flesta voro i åldern 21- 30
år och afdrifningen skedde oftast under 3–5
hafvandeskapsmånaden. I de flesta fallen var den hafvande ensam
skyldig till brottet, men stundom skedde det på andras
tillskyndan och därvid skall enligt Hedrén barnmorskor äfven
någon gång hafva medverkat.

Efter utfärdandet af förbud mot fosforstickornas bruk
(1899?) skedde en högst påfallande förbättring af dessa
förhållanden och antalet fall, som blef föremål för
rättsmedicinsk besiktning, sjönk till nästan ingenting mot förut. Jag
anför här några siffror:

        1876 .................. 117, 1905 ................... 13,
        1900 .................. 73, 1913 ................... 2,
        1902 .................. 40, 1914 ................... 6.

Det var sålunda godt och väl, att fosfor ej längre kunde
användas och att dödlighetssiffrorna sjönko så högst
betydligt, men dess värre får man nog ej föreställa sig, att dessa
låga tal angifva den verkliga frekvensen af fosterfördrifning,
tvärtom får man nog för vårt land liksom för alla andra
<I>antaga, att antalet fall är i stigande, men det hela aflöper
lyckligt för kvinnan och föranleder intet bråk</i>. Den
omnämnda <I>hustru Sporsén</i> i Stockholm, hann ju fram till sitt
14:de fall, innan hon blef fast. Allmänt antages vidare, att
det alltmer kring sig gripande bruket af befruktningshindrande
medel något minskat förekomsten af fosterfördrifning,
men det torde därför ej vara skäl att uppmuntra de förra,
ty det blir att utdrifva djäflar med Beelzebub.

                                        (Forts.)

*



Hvarför jag lämnade skyttegrafvarne.[1]

I Champagne rägnade det nästan var dag. Vintern var
i antågande, och genast fick jag göra bekantskap med ett
af de utmärkande förhållandena i skyttegrafslifvet, som aldrig
ändrades, aldrig minskades, aldrig blef mera fördragbar –
gyttjan.

Gyttjan är själfva kvintessensen i skyttegrafslifvet. Den
finns alltid. Den tränger in i allt, och allt förlorar sig i
gyttjan.


[1]
Denna skildring är lämnad af en holländare, som deserterade ur
engelska armén i Flandern, dit han genom egendomliga förhållanden
kommit. Att krig är helvete har redan General C. G. Gordon sagt. Denna
skildring ha vi infört i Hälsovännen för att framhålla något litet af
krigets fasor i hygieniskt afseende.          Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free