Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, 16 Sept. - Några erfarenheter angående digifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänka på, huru kvinnorna på barnbördshusen ofta se ut, när
de efter barnsängen plötsligt kastas ut i förhållanden, som
för deras krafter då äro oerhördt kräfvande och
ansträngande, för att förstå detta. Man förstår då också, att den
riktiga angreppspunkten i en sådan situation är modern.
Man måste söka ställa det så bra som möjligt för modern
på sätt som i ena eller andra fallet är lämpligast (stärkande
medicin, om möjligt lättnad i hemarbetet etc.). Som ett led
i dessa åtgärder till moderns bästa verkar också den
omständigheten, att hennes mjölk blir kompletterad med
artificiell näring. Redan detta, att barnet börjar taga sig bättre,
har nämligen i sin mån en gynnsam återverkan på moderns
sinnesstämning och därigenom indirekt på mjölksekretionen.
Antag nu ett gifvet fall. Man har som läkare för sig
ett nyfödt eller spädt barn i de första lefnadsveckorna, där
man har konstaterat att barnet får för litet näring af modern
och detta på grund att det finns för litet att få. Moderns
första fråga är då: "hvad kan jag göra för att få mera
mjölk?" För att besvara den frågan, bör man känna till
en viktig fysiologisk lag, som reglerar mjölksekretionen.
Hvad är det som hos den digifvande kvinnan kommer
mjölken att i ökad mängd rinna till? Mjölksekretionen
underhålles och förökas därigenom att harnet suger. Hvarje
gång barnet diar verkar detta som en stimulus, som ett
piskrapp på mjölkkörtlarna. Detta naturligtvis under vissa
rimliga gränser. Några bevisligen direkt verksamma,
mjölkdrifvande medel känna vi hittills ej. Således till en viss
gräns: ju oftare brösten anlitas ju mera mjölk. Den
naturliga gränsen angifves särskildt af en annan sak: moderns
lugn och krafter. Såsom jag redan antydt, spela dessa
fysiska och icke minst psykiska faktorer en stor roll och
målens antal få sålunda på ett klokt sätt afvägas. I en del
lindriga fall af bristande mjölkafsöndring kan saken afhjälpas
genom att brösten anlitas oftare, helt enkelt på så sätt, att
barnet vid hvarje mål (vanligen 5 à 6 per dygn) får dia
båda brösten. Ofta räcker emellertid ej denna åtgärd och
i en del fall måste man genast tillgripa blandad uppfödning,
d. v. s. uppfödning med både bröstmjölk och flaskmjölk.
När man skall anordna en sådan uppfödning, finnes det
två principielt olika tillvägagångssätt att välja på. Antingen
gör man så att till somliga mål gifves enbart bröstmjölk,
till andra enbart flaskmjölk eller också går man sä till väga,
att hvarje bröstmål kompletteras med en viss mängd
flaskmjölk. Meningarna äro delade, om hvilket sätt som är att
föredraga. Vanligen tror jag det tillrådes att gifva somliga
mål bröstet andra flaska – detta "för att få brösten
ordentligt utsugna". För min del vill jag formulera svaret så:
båda dessa metoder för blandad uppfödning ha’ sina alldeles
speciella indikationer. För sådana fall jag här afhandlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
